.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 4,451 till 4,500 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 4451 | Född den 21 och döpt den 22 juni. Pär Andersson och Else Nilsdotter på Nr. 3 Norra Vallösa son HÅKAN. Suscp:Sanna Erland Petters. Testes: Nils Andersson och pigan Anna Andersdotter Ibid. | Persson, Håkan (I672)
|
| 4452 | Född den 25 february och döpt den 27, frälsebonden Matts Larsson och Gunnel Jönsdotters dotter INGAR, barnet hölls wid dopet af hustru Kirstena Hans Svens. Witne: Hans Svensson och Nils Mattsson, hustru Ingar Mattz Hans. | Mattsdotter, Ingar (I780)
|
| 4453 | Född den 28 februari och döpt den 2 mars, frälseåboen Matts Larsson och Gunnil Jönsdotters dotter KJERSTINA i Södra Villie. Susp. hustru Anna Jöns Tufves. Testes: Trulls Jönsson i Norra Villie, Hans Nilsson, hustru Metta Lars Jeps, pigan Carna Nilsdotter i Södra Villie. | Mattsdotter, Kerstina (I782)
|
| 4454 | Född den 6 september och döpt den 7, frälsebonden Matts Larsson och Gunnel Jönsdotters son LARS. Susp. jordequinnan Anna Jöns Tufves encka höll barnet vid dopet. Faddrar: skräddaren Hans Larsson och pigan Bengta Jönsdotter. | Mattsson, Lars (I779)
|
| 4455 | Född i Ramsberg, Almundsryds församling av bondeföräldrar. Var kh. i Växjö [1579]-1593 och domprost 1593-[1603]. Bevistade riksdagarna i Vadstena 1598 och Stockholm 1599. Underskrev Uppsala mötes beslut från 1593 såsom kh. i Växcjö. Konstraktsprost i Kinnevald från 1599 till sin död, som inträffade den 7 el. 7 aug. 1640. | Magni, Steno (I92896)
|
| 4456 | Född i Södra Villie den 15 oktober, föräldrar Jöns Tufvesson och Anna Jönsdotters dotter GUNNIL, jordequinnan Bengta Bengt Lars, klockarens hustru Gertrud Nillsdotter bar barnet till dopet den 17 ejusdem. Testes: Mårten Larsson, drängarna Nils och Lars Tufvesson, Kirstena Jöns Pehrs. | Jönsdotter, Gunnil (I128)
|
| 4457 | Född i Södra Villie den 25 juli, föräldrar Jöns Tufvesson och Anna Jönsdotters dotter BENGTA, jordequinnan Bengta Bengt Lars bar barnet till dopet den 31 ejusdem. Testes: Mårten Larsson, Berta Rasmus Jöns från Frankhult, drängen Pehr Joensson. | Jönsdotter, Bengta (I765)
|
| 4458 | Född i Södra Villie den 27 juni, föräldrar Jöns Tufvesson och Anna Jönsdotters son ANDERS, jordequinnan Bengta Bengt Lars bar barnet till dopet den 3 juli. Testes: Jäppa Larsson, Jöns Pehrsson, Lars Svens hustru Boel Pehrsdotter, drängen Pehr Joensson, och Jöns Jönsson, pigan Bengta Olufsdotter. | Jönsson, Anders (I762)
|
| 4459 | Född i Torsjö, kom hit till församlingen då han var 30 år, hade frälsehemmanet nr 14 i 50 år, varit 2 gånger gift, först med Karna 2 barn, med andra hustrun hade Nils 6 barn,.......... | Jacobsson, Nils (I232)
|
| 4460 | Född i Örsjö den 20 april, föräldrar Lars Nilsson och Karna Mattsdotters son PEHR, jordequinnan Anna Nills Pehrs, jungfru ..... Gram bar barnet till dopet den 24 ejusdem. Testes: Tufve Jönsson, Jöran Påhlsson, Bengt Jönsson, Sidsa Jöns Bengts, Ellna Willmans. | Larsson, Pehr (I761)
|
| 4461 | Född i Örsjö den 28 maj, föräldrar Lars Nillsson och Karna Mattsdotters dotter INGRID, jordequinnan Ellna Truls Anders bar barnet till dopet den 30 ejusdem. Testes: Jöns Bengtsson, drängen Bengt Jönsson, Sidsa Tures, Töre Åke Ohls. | Larsdotter, Ingrid (I763)
|
| 4462 | Född i Örsjö den 3 januari, föräldrar Lars Bengtsson och Karna Mattsdotters son OLA, jordequinnan Elna Trulls Anders bar barnet till dopet den 6 dito. Testes: Christopher Bengtsson i Tånemölla, Hans Mattsson i Varmlösa, Anna Pehr Tufves, Ingebor Tufve Jönssons. | Larsson, Ola (I668)
|
| 4463 | Född i Örsjö den 30 mars, parenter Lars Nillsson och Karna Mattsdotters son JÖNS, jordequinnan Ellna Trulls Anders bar barnet till dopet den 1 april. Testes: Ture Påhlsson, drängen Anders Nilsson, Sidsa Jöns Bengts, Kirstena Oluf Nills, pigan Anna Tufvesdotter. | Larsson, Jöns (I766)
|
| 4464 | Född möjligen på 1620-talet. Med tanke på sonen Ola Persson K:s namn bör hans far ha hetat Per eller Peder Kylling. I jordeboken 1662 finns just en sådan, Per Kylcklingh, nämnd i N.Vallösa by. Med största sannolikhet en fader till Ola. Han förekommer också i 1658 års jordebok på "ett hellt hemmen av Adelens freldse i Nörre Wallöse". I Katslösa by fanns i 1664 års mantalslängd en Lauridtz Kylling, vilken med största sannolikhet är en släkting. Också i Sjörups katekismilängd av år 1686 förekommer denne Per och hans hustru för en gård i S.Vallösa. Han omnämns vidare i ett mål i Ljunits härads renoverade dombok av den 12/6 1695 (mål nummer 9): Nämndemännen Bengt Larsson i Sjörup och Anders Månsson i Rynge hade utfört besiktning "uppå ödegårdzplatzen no. 5 i Norra Wallösa, som Pär Kykllingh för detta bebodt". Detta med anledning av att en viss Hans Persson av allt att döma skulle övertaga gårdsplatsen "där inga huus befinnas wara". | Olofsson Kylling, Peder (I164)
|
| 4465 | Född och döpt den 1 februari. Anders Nilssons och Karna Olsdotters i Södra Vallösa son ANDERS. Suscp. Pärnilla Nils Nils i Sjörup. Testes: Nils Nilsson ibm. och pigan Hanna Jepsdotter. | Andersson, Anders (I1072)
|
| 4466 | Född och döpt den 11 oktober. Pär Andersson och Else Nilsdotter på Nr3 Norra Vallösa dotter KARNA. Suscp: Kjerstena Mårtens i Varmlösa. Testes: Mårten Nilsson ibid. Pär Frisk och hans hustru Hanna Nilsdotter i N. Vallösa. | Pehrsdotter, Karna (I31)
|
| 4467 | Född och döpt den 16 november. Kronohemmansåbon på Nr. 3 N. Vallösa Pär Andersson och Ellse Nilsdotters son OLA. Suscp. hustru Sanna Erland Petters från Nr. 9 N. Vallösa. Testes: Corporalen Pär Frisk på Nr. 3 Ibid.drängen Nils Nilsson på Nr. 7 ibid. Enckan Ana Sven Nils, hustrun Hanna Nilsdotter ibm. | Persson, Ola (I295)
|
| 4468 | Född oäkta, fader Måns i Änganäs, moder står ej i Födelseboken. | Månsdotter, Maria (I46387)
|
| 4469 | Född på Söndagen, Döpt 1024, W Inger Jons i Örseryd, Sven Månsson o. piga Karin Svensdtr i Raskamåla, Måns Månsson i Stengrepen, Sissa Svens i Svalehult | Börjesdotter, Botil (I43852)
|
| 4470 | Född utom äktenskapet, men föräldrarna gifte sig 1 och 1/2 år senare. | Karlsson, Elsa Valborg Maria (I36248)
|
| 4471 | Födt Ola Jeps och Säster Andersdotters son den 17 juli, döpt PÄR, den 26 dito. Testes: östre Nills Pärsson, Tue Suändsson, Nills Suänsson, Jöns Pärsson. | Olofsson, Pär (I1149)
|
| 4472 | Följande protokoll ur Uppbuds- och lagfartsprotokollen i Ljunits härads dombok, sommartinget 1802:"Till förmyndare för omyndiga barnen, gossen Ola och flickorna Carna, Hanna och Gunilla, hvilka efter deras, den 2dra Febr: innewarande år med döden afledna moder, hustrun Ingeborg Trulsdotter på No. 15 Katslösa, uti mödernearf bekommit, hwarthera 23 Rdr. 30 Sk. enligt utredning den 17:e sidstl:na February. Warder deras fader, åboen Hans Olsson i Kattslösa, enligt... härigenom lagligen förordnad, med åläggande, at berörda penningar som inalles utgöra 94 Rdr. 24 Sk. behörigen förränta." Hans Olssons tragiska bortgång har lämnat mycket omfattande spår i Ljunits härads dombok, då brott inledningsvis ej kunde uteslutas. Dock konstaterades att Hans Olsson själv icke varit vållande till olyckan. Obduktionsläkaren kunde dessutom konstatera att Hans Olsson vid olyckstillfället ej varit berusad. Till yttermera visso intygadeKatslösas kyrkoherde, Lars Hellman, att Hans Olsson "ägde wackerChristendomskunskap, redigt begrepp, wisade mycken wördnad wid denheliga nattwarden, war sällan saknad i kyrkan och i umgänget foglig ochbyen wärdig". Hans Olsson tilläts således att begravas i vigd jord.I "Bilagor till Katslösa dödbok" (HI:1/LLA) återfinnes ett "utdrag afprotokollet, hållet wid urtima ting med Ljunits Härad i Stora Herrestad d. 27 December 1814". Detta ting hölls således i den tingssal i dettingshus i Stora Herrestad, som i dag är muséum. Protokollet lyder,efter smärre förtydliganden sålunda:"Då genom den nu hållna rannsakningen ingen omständighetförekommit som med skäl kunnat föranleda till misstanke emot någon atthafva föröfvat det wåld å åbon Hans Olsson från Katslösa, som enligtRegements- och Medecinae Doctoren och Chirurgie Magistiren Ulfsberg den 18 i denna månad utgifne besigtningsattest ostridgt förorsakat hans den 16de förutgående timade död, och då om ock någon upplysning härom för närwarande vunnits det warit utom gränsen för denna Häradsrättsdomsrättighet att dermed widtaga annan åtgärd, än hänskjuta ytterligareransakning härom till wederbörlig domstol, sedan det blifwit upplyst attstället å hwilket Hans Olsson funnits sanslös och följeaktligen äfvenfått sitt banesår, är beläget å Ystads mark. Alltså finner urtimahäradsrätten, med förvisande af målet i denna omständighet till behörigdomstol, att der upptaga, om ytterligare skäl dertill skulle föranleda,sig obehindrad att skräda till pröfning och bestämmande af Hans Olssonsbegrafningssätt. Och emedan bemälte Herr Medecinae Doctorsbeskrifningsattest fullkomligt styrker, att Hans Olsson långt ifrån attwara af drycker öfverlastad, troligen fått ett starkt slag öfverhufvudet och under detta tillstånd antingen sjelf kommit i denställningen emellan så kallade wagnstjufvan och hjulet - då de öfrigeskadorne tillfogats - eller att densamme tillfogat honom slaget underafdånandet blifwit bragdt i denna ställning och att Hans Olsson dödt afkallbrand efter en föregången stark inflammation, såsom en följd afföröfvade våldsamheter. Enär det är afgjordt att Hans Olsson icke själfsig lifwet afhändt - kyrkoherde Hellmans utgifne prästebevis derjemteupplyser att Hans Olsson i lyfstiden ägt wacher christendomskunskap ochredigt begrepp - finner urtima häradsrätten med tillämpning af 13:e cap.3:e paragrafen Missgärningsbalken skjäligt tillstödja och förordna detHans Olssons döda kropp må ärligen och på wanligt sätt begrafvas."(handlingen har "å Ljunits härads urtima tingsrätts vägnar"undertecknats av J.H.Efwerlöf) En genomgång av detta nära 50-sidiga rättsprotokoll ger, tack vare många detaljerade vittnesmål, en viss bild av vad som egentligen hände den ödesdigra dag då Hans Olsson, efter ett besök i Ystad, förolyckades så svårt att han senare avled. Dock ger alla uppgifter och vittnesmål ett mycket rörigt och svårsammanställt intryck. Dock tycks händelseförloppet ha varit det följande: Måndagen den 12:e december 1814 hade Hans Olsson begivit sig från hemmet i Katslösa till Ystad redan på morgonen eller tidiga förmiddagen. Ett av vittnena, nämndemannen NilsJönsson från S.Villie 13 som också själv satt med i rätten, hade klockanett på middagen den aktuella dagen inne i Ystad sammanträffat med HansOlsson. De två hade tillsammans gästat en så kallad matbod "der de tagitsig hwardera en sup brännvin och sedermera åtskillts". Nils Jönssonframhöll dock i sitt vittnemål, att Hans Olsson vid detta tillfällevarit fullkomligen frisk och inte visat minsta tecken på fylleri "ellerha varit af drycker öfverlastad". Inte heller hade han sagt något om atthan skulle ha varit "i oenighet med någon i staden eller att hanbefarade att resa därifrån". Andra vittnen var åbon Anders Mattsson från Södra Villie ochskräddaren Lars Mattsson från samma ställe. Anders M. berättade att även han varit i Ystad den aktuella dagen. Vid klockan fyra eller fem på eftermiddagen begav han sig hemåt och påträffade då, på Möllebackarna (vid västra möllan) mellan Ystad och Killesjö, Hans Olsson liggandes i gropen och hans häst och vagn stående bredvid. Runt omkring stod en samling människor, bland andra bröderna Bengt och Nils Andersson från Ljungstorp i Gussnava, handskmakaregesällen Sjödahl från Ystad samt handelsmannen Christian Sylvans drängar Jöns Larsson och Jöran Nilsson från Ystad. Alla dessas vittnesmål förefaller tämligen samstämmiga. De bägge bröderna Andersson hade också varit i Ystad, för att lämna brännved, men hade kommit till platsen redan "i skymningen", det vill säga en stund före Anders Mattsson. De båda drängarna - som för övrigt varit sysselsatta med att sprida gödsel på sin husbondes åkrar utanför sta'n - hade varit allra först på plats. De var tvungna att spänna ifrån bägge hästarna för att få loss Hans Olsson, som haft huvudet under vagnen och den ena armen mellan vagnens mittelskaklar. Drängarna hade frågat Bengt och Nils Andersson om inte de kunde ta med sig Hans Olsson hem "och wårda honom", vilket de sa' sig kunna göra. Alla hjälptes åt att lägga upp den medvetslöse Hans Olsson ihans egen vagn "som derefter kördes af Bengt Andersson". Samtidigt hade denne Bengt lagt sin egen lapprock om H.O. "för att freda honom mot kylan. Anders Mattsson hade framhållit att "han kände Hans Olsson som en beskedlig karl". Handskmakargesällen Sjödahl berättade att han i skymningen gått från Ystad för att uträtta ett ärende hos traktören Malmlöf på krogen Brostorp ett stycke utanför sta'n. Han passerade då sällskapet som stod runt Hans Olssons vagn varvid han av Sylvans drängar tillkallats för att hjälpa till att bära upp "en karl med vilken hästarna våldränt". NärHans Olsson lastats i sin vagn fortsattes färden till Brostorp där bland andra Sjödahl gick in för att uträtta sitt ärende. De bägge traktörerna, Sjöberg och Malmlöf, hade kommit ut för att bese Hans Olsson "som de trodde war af drycker öfverlastad". Anders Mattsson hade gått in på Brostorp "för att förstärka sig med en sup brennevin" och även inviterat de båda bröderna. Dessa hade emellertid "icke welat supa" utan föredrog att fortsätta mot hemmet i Ljungstorp i Gussnava, med Hans Olsson på vagnen.Bröderna medtog honom till sitt hem, eftersom de inte visstevem han var eller var han hörde hemma. När de kom in i Nils Anderssonshage i Gussnava hade "blod runnit ur hans huvud", samtidigt som han iförvirrat tillstånd yttrat: "var och en derå som var lysten, äten dettaför jag har inte warit läns på brännewijn i mitt hus på tre år". Brödernaförklarade i rätten att ingen av dem dittills trott att Hans Olssonstillstånd varit så allvarligt "utan hade ansett att det var en följd afi öfwerflöd förtärdt brännvijn". En stund efter att de fått in honom påen bänk bredvid kakelugnen i stugan hade han börjat prata och då berättat att han hörde hemma i Katslösa. Han hade då bett att få stanna hos vittnet över natten och så skedde samtidigt som Nils Andersson"hemskickade Hans Olssons hästar och wagn". Dagen därpå hade han bett att få kvarstanna ytterligare någon dag, trots att hans son kommit ditför att hämta hem honom till Katslösa. Ytterligare en dag senare, onsdagen den 14:e december, hade han yttrat att "han väl nu fick resahem, antingen han lefde eller dog" och samma dag avhämtades han av sinson. Kronolänsman Berlin anklagade bröderna Bengt och NilsAndersson för att de förvärrat situationen och rentav varit vållandetill Hans Olssons död, då han ansåg att de inte tagit tillräckligt välhand om honom. De försäkrade emellertid "på det högtidligaste att deicke på något sätt missvårdat Hans Olsson utan tvertom på allt sättvarit måna om honom och efter sin öfwertygelse således handlat rätt". Demenade att anledningen till att han kvarstannat hos dem så länge var atthans tillstånd var så dåligt att han endast "kunde tala några begripligaord" Det obduktionsprotokoll som "Medicine doctor, Chirurgie magister, Regements- och Sjukhusläkare Johan Er. Ulfsberg utfärdade lyder sålunda: "Hans Olsson var av stark kroppsbyggnad, inemot 60 år gammal och något fetlagd. Oaktat att endast två dagar passerat sedan han dog, var han angripen av röta och av rutten luft och så utspänd att han för sina bekanta var föga kännlig. Överallt på kroppen fanns kringströdda stora svarta blåsor, innehållande ett stinkande grönbrunt vatten. Huden var på hela kroppen liksom marmorerad med bruna, röda, gröna och blå fläckar som på flera ställen hade lossnat. Ansiktet var utspänt och pösigt och överdraget med en grön färg som sträckte sig över största delen av huvudskålen, nedåt öronen och något bakåt halsen. Inomhuvudskålen fanns betydliga extravasetioner av blod som bar stämpel avnågot våld mot huvudet. Hur och på vad sätt detta våld skett kan ickemed säkerhet sägas.Bröstet hade varit utsatt för en ganska stark tryckning och påinsidan syntes förödande extravasetion av blod eller inflammation.Lungorna på vänstra sidan var likt fastväxta. För övrigt syntes allaandra av bröstets innanmäten ha haft känning av stort våld och en dårpåföljande gruvlig inflammation. Uti buken var alla inälvorna friska ochsunda, utom magen som varit inflammerad. Alla bukens innanmäten varganska blodtomma, bleka och sladdriga. Kroppen företedde nu ettmärkvärdigt skådespel. Över axlarna, skulderbladen och något uppåthalsen syntes en ganska stor blod extravasetion. Vid skärning i dennavar tjockt och svart blod överallt infiltrerat till ett stycke nedåtryggen. Vid djupare undersökning fanns andra, tredje och fjärderyggkotorna avbrutna samt fasthängande vid köttet. Mitt över högraskulderbladet har huden ett stort sår, fyra tum långt av sargatutseende och fyllt av sand och smuts. Alla dessa funna omständigheter sammantagna, jämfört med tiden från det att Hans Olsson blev så illa medfaren till dess han dog samt den lilla sjukdomshistoria jag av den dödes anförvanter kunnat samla, bevisar att Hans Olsson dött av kallbrand som följd av en stark föregående inflammation. Det synes även klart att ett stort våld förövats på den döda kroppen. Hans Olsson tycks ha legat krökt, med bröstet mot något hårt och ryggen samt högra axeln vilande mot ett hjul, som under sin beständiga gång nött hål på axeln. Allt förnuft säger att Hans Olsson antingen varit överlastad av starka drycker, eller att han av någon annan människa fått ett starkt slag över huvudet och därvid dånat. Något skäl till det förstnämnda finns icke i den döda kroppen, men väl till det senare. Jag antager att Hans Olsson först fått ett starkt slag överhuvudet och därvid dånat och under detta tillstånd antagligen självkommit ner mellan vagnen och hjulet, då de senare skadorna tillfogats.Eller också har han av densamme som tillfogat honom slaget, underavdånandet blivit bragd i denna ställning för att dölja alla spår somkunde leda till upptäckande om rätta förhållandet."Denna tragiska historia blev emellertid Hans Olssons slut. Hur alltgått till förblir en väl förborgad hemlighet som han tog med sig i graven. | Olsson, Hans (I663)
|
| 4473 | Följande tillägg till Erich Pedersson Drysenius ohh Margaretha Carlsdotter (Lillieberg) ättlingar, såsom de i huvudsak upptas i Smol. Ups. nr 361 torde vara nödvändig: Barn: 1. Margaretha (1643 - 1643) 2. Karin (1644 - 1729) 3. Margaretha (1646 - 1716) 4. Kerstin (1648 - ?) 5. Anna (165(?) - 1704) 6. Ericus/Erik (1659 - 1713) 7. Per/Petrus (c1660 - 1683) 8. Christer (känd enbart som dv i Hult 1688 26/12 och benämns då "Mons. Christer Drysenius till Östraby" 9. Elisabeth (känd enbart som dv åtskilliga ggr under perioden 1688 - 1696 och benämns då "Jungfru Elisabeth Drysenia till Östraby". Kommentarer: 1. Känner en viss tveksamhet om det inte avser dottern Kerstin istället för Karin som gifter sig med Lars Torpadius. Genomgående i kyrkoböcker och handlingar från byteskontoret omnämns hon som Christina Drysenia. 2. Margaretha g1 1671 m. khe i Höreda Olaus Jeremiae Dahlman och g2 1690 med khe i Tofteryd Petrus Hagelberg. 3. Ericus/Erik är identisk med den löjtnant Erik Drysenius som omnämns i Adam Lewenhaupt "Karl XII:s officerare" del I s. 152. Bevis på att det avser samma person återfinns i Hult kyrk.räk 1677 då "Hr Adsesoren Dr Erich Dryseni till Östraby, gifwit när hans äldsta Son reeste af åth Skåhne, och gaf sig under krigsmakten i Junio". Födelse och dödsdatum är hämtade från Lewenhaupts biografi. Ericus/Erik är för övrigt också omskriven i Setterdahl nr 26 år 1673 "Östgöta Nation i Lund". 4. De förmodat två yngsta barnen Christer och Elisabeth är som anges ovan enbart kända genom förekomst som dopvittnen i Hult sn under angivna period. Hans Gidoff | Pedersson Drysenius, Erik (I45109)
|
| 4474 | Följande uppgifter från "Släkten Kockum" av Alvar Platen i Malmö Fornminnesförenings Minnesskrift 1909-1919: "Enligt traditionen skulle släkten Kockum stamma från Holland. De forskningar, som nyligen företagits i Lunds landsarkiv hava givit till resultat att denna tradition förefaller tvivelaktig och släkten synes vara av skånskt ursprung. Namnet Kockum antogs av den först kände släktmedlemmens äldste son Henrik Ditmarsen. Man skulle kunna tänka sig att han upptagit namnet efter sin till namnet okända moder, helst hans halvsyskon av faderns andra och tredje gifte icke togo samma namn. Denne Henrik Ditmarsen Kockum blev stamfader för en ättegren som var bosatt i Kristianstad och som nu är utslocknad. Hittills har förmodats att de nu levande grenarna av släkten stammade från ovannämnda Henrik Ditmarsen Kockum och hans son rådman Jöns Kockum. Enligt nyare forskningar har det emellertid upptäckts att så icke är förhållandet. Fällberedaren i Kristianstad, Henning Ditmarsen, som var halvbroder till Henrik Ditmarsen Kockum, hade bland andra barn sonen Pål Henningsen. Denne slog sig ned i Hälsingborg, antog namnet "Kockom" och blev genom sin son Lars Kockom stamfader för den nu i Sverige levande släkten Kockum. I Amerika levande grenar av släkten hava troligen samma härstamning. På New-Foundland lär finnas flera fiskarefamiljer med namnet Kockum, vilka påstås härstamma från Holland." Fällberedaren i Christianstad Ditmar Hemmingsen (eller Henningsen) dog i februari 1658. Gift 1/med okänd kvinna. Gift 2/med denna Anne Powelsdatter, död 1664. Gift 3/med Karen Erlandsdotter som hade varit gift innan och levde som änka 1658. | Henningsen Felbereder, Dittmar (I4637)
|
| 4475 | Förekom i ett mål i Torna Härads dombok från år 1700, tillsammans med Hans Persson, där det står att BB är 64 år, det står också att HP är 40 år. Detta i ett tvistemål mellan Bertil Mickelsson i Hardeberga och Nils Jönsson i Sjöstorp, gällande ett testamente efter BM s broder Jöns Mickelsson, närvarande var också Åke Jönsson 40 år och unge Nils Jönsson 40 år | Bertilsson, Bengt (I6142)
|
| 4476 | Förekommer i Helmer Frennings släktutredning i Släkt & Hävd 1972: "Merreda Andersdotter född senast c:a 1627, kanske i Skurups socken, där även brodern Adam bodde. Tack vare ett förmyndarskapsmål (Vemh. domb. 7/2 1716), där sonen Sven Tuvesson i Sandåkra och flera av hans halvsyskon nämns, kunde deras mor spåras." I första äktenskapet med Tuve föddes minst två söner. I andra äktenskapet med Nils Trölsson (f.1625 d.1668) åbo Hylteberga 1 föddes minst en son och tre döttrar. I tredje giftet är endast en dotter känd. | Andersdotter, Mereda (I465)
|
| 4477 | Förekommer i Helmer Frennings släktutredning i Släkt & Hävd 1972. (Troligen är Truls Nilsson också en son. Han är känd i Särslöv 1679-1693 och g.m. Elsa Jönsdotter) | Trölsson, Nils (I1496)
|
| 4478 | Förekommer i Helmer Frennings släktutredning, publicerad i Släkt & Hävd 1972. Bosatte sig med förste mannen på Havgård. I Mättas mors bouppteckning 1755 nämns Mättas söner Per, Sven och Bengt som boende i Hassle Bösarp. Mätta gifte sig i andra äktenskapet med Anders Rasmusson i Grönby. | Svensdotter, Mätta (I2945)
|
| 4479 | Förekommer i Helmer Frennings släktutredning, publicerad i Släkt & Hävd 1972. Utdrag ur boken "Skurups och Hassle-Bösarps Historia", kap. 1658-1782 av Alf Erlandsson. "Som nedan kommer att visas, blev det stora nordiska kriget, 1700-1718, en svår prövningstid för rusthållarna i Skåne. I Hassle-Bösarp klagade rusthållarna 1717 över att påfrestningarna varit stora, och att rusthållen försvagats. Men de klarade sig över krisen och gick sedan bättre tider till mötes. Efter kriget gjordes åter en uppryckning av rusthållet. Hassle-Bösarps rusthåll förstärktes med s. k. augmentshemman, från vilka rusthållarna fick vissa penningsmedel anslagna, men som de i övrigt inte hade någon dispositionsrätt över. Vid detta tillfälle gjordes åter en beskrivning av jordmånen i Hassle Bösarp: ". . åkern, dels sidlänt och dels höglänt, består av röd och blå lerjord, samt till en del mager sand, är skarp att en del icke lönar mödan att så eller bruka . . . Ängen sur och sidlänt, giver uti vitår ringa bergning, mulbete ganska ringa på backar . . . Med 1726 års indelning stabiliserades rusthållen, och man kan säga, att därmed avslutades det indelningsarbete, som hade påbörjats av generalguvenören Ascheborg 1680-81. 1726 års indelning blev i stort sett bestående århundradet ut. Vi skall ta del av ett par interiörer från rusthållarna i Hassle-Bösarp, vilka interiörer är bevarade tack vare, att man råkat i tvist om rätten till ett par rusthåll och vänt sig till myndigheterna med digra inlagor. Vi får veta, hur det gick till när rusthållen av- och tillträddes och hur de ärvdes. Är 1751 satt som rusthållare på ett rusthåll i Hassle-Bösarp en gammal änka vid namn Kierstena som varit gift mod rusthållaren Sven Tufvesson. Rusthållare hade hon blivit genom arv efter Tufvesson. Detta år uppstod emellertid tvist om arvsrätten till rusthållet. Två av änkans barnbarn Sven Olsson och Sven Larsson vände sig till länsstyrelsen i ärendet. De påstod att deras mostrar: ". . . sig samlat, och utan vår vilja eller vetenskap övertalat vår gamla modermoder och deras moder, att sedan hon rusthållshemmanen nr 1 och 14 i ovannämnda by (Hassle-Bösarp) . . . under sina änkoår skall sägas hava statt, samma rusthållsdelar . . . nu till vår moster, Rasmus Nilssons hustru, avstå, där likväl vi ingen halvöre i arv fått efter vår avledne moderfader Sven Tufvesson . . . änskönt vi efter våra avledne mödrar, äga var, lika så stor arvsrätt i rustningen och munderingen av benämnde hemman, som våra mostrar var särskilt . . .". Det uppges vidare att den gamla rusthållareänkan var ". . .mycket över 80 år gammal och mest i barndom gående". De båda kusinerna föreslog nu att rusthållet skulle klyvas i två lika stora delar. De båda mostrarnas män nämndemannen Nils Hansson i Kallsjö i Skurups socken och rusthållaren Rasmus Nilsson i V. Vemmenhög, inkom med svarsskrivelse. De hävdade, att "efter vår kära svärmoder (rusthållsänkan) äro 33 barnabarn", vilka alla ju var lika mycket släkt med henne som de båda klagandena. Skulle rusthållet delas i 33 delar, blev det inte mycket för var. Det vore bättre att rusthållet såldes och köpeskillingen sedan delades mellan de arvsberättigade. Beskyllningen att de skulle utnyttja den gamla änkans ålderdomssvaghet av visar de med kraft: ". . . Vad det vidkommer, att vi skulle hava tubbat vår gamla, och som berättas, i barndom gående svärmoder, så förtjänar den berättelsen ej annat svar, än (att) den som ljuger bör i följe av lag och kungl. förordningar plikta . . ." - Detta svar fick de båda kusinerna att tänka om. Den 26 mars 1751 inlämnade de en ny skrivelse till landshövdingen, vari de sade sig "i betraktande av lång och obehaglig träta funnit rådeligast, bäst och nyttigast, uppå vår kära mosters . . . trägna begäran, härigenom vår färde klagan och påstående återkalla." Först år 1752 ägde skifte av rusthållare rum. Då överlät rusthållerskan Kierstina Persdotter - vid städsmålskommissionens sammanträde i Dalby 1752 1/6 - rusthållet till sin dotter Mereda Svensdotter och hennes man rusthållaren Rasmus Nilsson mot ersättning av 400 Dal Smt "till de övriga barnen och arvingarna. Det refererade tvistemålet illustrerar, att man ägde full arvsrätt till innehavet av rusthåll samt att innehavaren kunde avyttra rätten att inneha rusthållet, trots att det var kronan som ägde gården." | Persdotter, Kerstina (I2924)
|
| 4480 | Förekommer i Hfl 1786-1790, där hon lämnade hemmet i Hålabäck 1790-06-27 för att gå till Öljehult, hamnar i Hunnamåla hos Anders Svensson, i Hfl 1791-1795 står att hon fått betyg till Backaryd 1795-03-04, där hon träder i äktenskap med volontären Anders Carlsson Stiberg, som tiente i Öljehult. | Jonsdotter, Segrid (I1307)
|
| 4481 | Förekommer i mycket utförliga ordalag i Helmer Frennings släktsammanställning, publicerad i Släkt & Hävd 1972, bl.a: "Den 5 februari år 1722 inflyttade L.B. som mjölnare på kvarnen Munkamölla i Hassle Bösarps socken. Det var en kronokvarn utan mantalssatt jord. Kvarnen var i bristfälligt skick när Lars övertog den (domb. 1725 26/10). Efter tre år lämnade han den, varvid han och fadern enligt kontrakt gick i borgen för den nye mjölnaren mot att denne skulle göra erforderliga reparationer. I maj 1725 flyttade Lars med hustru, barn, dräng och piga till Hovgård (nu Havgård). Gift med Mätta Svensdotter, född i Sandåkra 2/1 1721, varvid han den 21/5 kunde uppvisa för pastor i Lemmeströ ett "gott attestatus" givet den 10 maj av pastor i Solberga och Hassle-Bösarp. Lars brukade sedan Hovgård, som var 1/1 nit utsocknes frälse under Jordberga gods. Lars var delägare i familjeföretaget Vallby mölla. År 1732 var Lars i delo med bönderna i Lemmeströ by (Domb. 19/6). Lars beskyllde byamännen för att icke hålla någon herde som vaktade kreaturen, varför dessa gått in i hans vångar och gjort skada, medan byamännen menade, att Lars höll så odugliga gärdesgårdar, att det icke var något under om kreaturen tog sig in i hans vångar fastän byns barn och tjänstefolk dagligen vaktade dem. Rätten påminde att enligt lag och förordning var Lars skyldig att hålla sina gärdsgårdar igott skick liksom det ålåg byn att hålla herde, varpå båda parter frikändes i brist påbevis. - Gift ca 1721, troligen i Hassle-Bösarp". | Bengtsson, Lars (I2931)
|
| 4482 | Förmodligen har hon Anna Jönsdotter till moder, enligt mtl ett gränsfall. | Michelsdotter, Elna (I1041)
|
| 4483 | Förmodligen inga barn | Westdahl, Åke Fritiof Albin (I48747)
|
| 4484 | Först ut att gifta sig var Katarina, som i oktober 1559 firade bröllop med greven Edzard av Ostfriesland. Genom äktenskapet ville man från Vasahovets sida skapa en handelsallians västerut och samtidigt hitta en bundsförvant mot Danmark, Katarina fick Katarina fick genom sina handelskontakter genom åren många uppdrag att sälja och köpa varor åt sina syskon,Hennes liv i Ostfriesland skulle dock präglas av en trettio år lång maktkamp mellan Edzard och hans yngre bror. Familjen och grevskapet splittrades även av religiösa motsättningar där Katarina och Edzard verkade för den lutherska läran. Katarina blev prisad för sina teologiska kunskaper och gav som änka ut meditationer, utläggningar, över olika bibelspråk.Beskrivningen av henne som extra from och gudfruktig behöver dock inte vara helt sann utan kan ses som ett uttryck för en samtida idealbild. Fromheten hindrade dock inte Katarina från att lägga sig i såväl sin mans som sin äldste sons befogenheter. När hon blev änka hamnade hon i konflikt med sonen angående sina rättigheter. Katarinas utgångspunkt var att det var hon som hade överhöghet och domsrätt i änkesätet och att hon därmed var direkt underställd den tyskromerske kejsaren snarare än sin son.Katarina och Edzard fick elva barn, sex söner och fem döttar. | Gustavsdotter Vasa, Katarina (I92203)
|
| 4485 | Førte en Skaternet Løve i sit Vaaben og kaldes snart Ellen Serlin snart Margrethe Sandbjerg | Serlin (Sandberg), Ellen (Margareta) (I28769)
|
| 4486 | Föräldrar bonde Nils Nilsson född 1701 o. Karin Persdtr född 1708. | Nilsson, Nils (I44894)
|
| 4487 | G.N. nämns i mantalslängden för Örsjö 1664 - då med "2 sönner". Sannolika barn till honom är, utöver de uppgivna Nils, Lars, Oluf: och Bengt Gabrielsson (i Örsjö 1683) även möjligen Mats Gabrielsson (dräng i Örsjö 1697). | Nielsen, Gabriel (I205)
|
| 4488 | Genom äktenskapet med Margareta verkar han ha fått Erstavik.Kallas "ärlig och välboren sven" 1495-07-18, då han köpte Alme och Arnaberg i Uppland. Deltog i upproret mot Sven Sture d.ä. 1497. Han biträdde Hemming Gadh vid belägringen av Kalmar 1507, och biträdde Kristina Gyllenstierna vid försvaret av Stockholm 1520 och anklagades i november samma år av Gustaf Trolle för delaktighet i Sturepartiets övergrepp mot kyrkan, men undkom blodbadet. Började i december 1520 uppror mot Kristian II i Kalmar-trakten. Klas erhöll av konung Gustaf Vasa att uppbära gården i Hölebo, Öknebo, Svartlösa m fl härades 1526-08-10. Han erhöll i förläning i Södermanland samma år; satt i rådet 1529-04-25; i slottsloven på Stockholms slott samma år 12/8 och på nytt 1531. 1530-02-02 fick han Brådhulta Gård i Småland i förläning. Klas närvarade vid mötet i Uppsala och satt i konungens nämnd 1530. 1532 var han häradshövding i Färetuna härad; nämnes bland det rusttjänstskyldiga frälset i Uppland 1535; bisittare i rätten över de sammansvurna 1536-05-05. Han och hans bror Johan Kyle skiftade arv efter morföräldrarna med sina kusiner, jungfru Katarina och jungfru Birgitta. | Påvelsson Kyle, Klas (I92415)
|
| 4489 | Gift 1:o 1408 (Monika Janson) med Knut Tordsson Bonde till Fogelvik (124). Född 1377 i Vadstena (E) (Ylfva Sanabria). Begravd 1413 i Eskilstuna Kloster (D) (Ylfva Sanabria). Död 1413 i Vadstena (E) (Anders Krook). Barn:Karl VIII Knutsson Bonde (127). Kung, Kalmarunionen. Född 1408 i Veckholm (C) (Anders Krook). Död 1470 i Hovförsamlingen (AB) (Anders Krook). | Karlsdotter Sparre av Tofta, Margareta (I90726)
|
| 4490 | Gift 1:o 1552 i Näs med Olof Arvidsson (157674). Född 152.. Barn:Estrid Olsdotter Bååt (157675). Född 1553 (Äldre Svenska Frälsesläkter, Ättartavlor<2>). Död mellan 1647 och 1648 (Äldre Svenska Frälsesläkter, | Kristersdotter Siöblad, Brita (I38959)
|
| 4491 | Gift 1/med visitören Jöns Svensson i Ystad. Denna kvinna blev änka 1714, efter makens död samma år. Efter honom förrättades bouppteckning den 9/6 1714 (nr. 603). Han uppges i denna ha varit "Lilltullsbesökare" i Ystad. Gift 2/med guldsmeden Petter Klerck (S:ta Maria, Ystad). Denne Klerck blev mästare iMalmö år 1714 och den 12 aug. 1719 lät han inskriva sin styvson Samuel Jönsson (källa: enligt Birte Boström, Malmö Guldsmedsämbetets skråarkiv, inskrivningsboken 1630-1724 i Malmö Stadsarkiv)I Skånska Nationen sid. 342, nr. 1777, Nils Klerck, prästvigd till Ivetofta 1776, f. 1745Malmö- d. 1800 St.Harrie, kan läsas att fadern var guldsmeden Samuel Klerck f.1703-d.1767 Malmö (detta födelseår 1703 måste vara felaktigt, då Anna-Sophia Ellbom då endast var 13 år gammal, åtminstone förefaller den orimlig). Farfadern Jöns Svensson Laercka, tullskrivare i Ystad, g.m. Anna Sofia Elgbom (d.1741),som blev omgift med Petter Klerck, guldsmed i Malmö, vilkens namn styvsonen Samuel tog.A-S E blev begravd i Malmö 13/12 1741 | Samuelsdotter, Anna-Sophia (I1767)
|
| 4492 | Gift 1587 på Julita Gård i Oppunda härad med Brita Larsdotter, åldfru (köksföreståndare) på Nyköpings slott 1588-1593; 1594 var hon amma åt hertig Karls dotter Kristina, som dog vid några månaders ålder; dotter av kyrkoherden i Nyköping Helgona pastorat Laurentius Andreæ. | Larsdotter, Brita (I37836)
|
| 4493 | Gift 2:o 1681 med Jöns Björnsson Född 1657 Död 1712-04-12 i Örsaskögle, TvetaBarn:Petter Jönsson Rusthållare. Född 1681 i Örsaskögle, Tveta Död 1756-06-05 i Björkmåssa, Virserum Dödsorsak: Av magplågor och bukref. | Jakobsdotter Björnram af Helgås, Märta (I38941)
|
| 4494 | Gift 2:o 26/9 1731 i Trelleborg (M) (SvJ) med Måns Persson. Jordbrukare. Född troligen ca 1690 i Maglarp (M) (SvJ). Död 53 år gammal 18/11 1743 i Trelleborg (M) (SvJ). Far: Per Mårtensson. Levde 1698 (SvJ). Mor: Anna Persdotter. | Hansdotter, Bengta (I6138)
|
| 4495 | Gift första gången med Helge Nilsson, boställsåbo i Solberga, död i januari 1759 åSolberga 4. Enligt bouppteckningen efter honom var änkan, Elna Andersdotter, havande och makarna hade sedan tidigare den två år gamle gossen Nils. Det barn som föddes i september månad samma år fick namnet Hellje. Elna trolovade och gifte sig senare med drängen Ola Nilssonfrån Tullstorp. Denne blev ny bonde på Solberga 4 och dog där i juni 1764. Bouppteckning efter honom förrättades den 8/8 1764, av vilken det framgår att han var broder tillhästhemmansbonden Pehr Nilsson i Torsjö. Därefter gifter hon sig för tredje gången,slutligen med Anders Nilsson.Utdrag ur Solberga dödbok 1799:"2 febr. inhysesmannen Anders Nilssons hustru Elna Andersdotter i Solberga. Död 17, begr. 24. Ålder 74 år. Orsak: Ålderdomsbräcklighet.Bouppteckning efter Elna Andersdotter förrättades 25/2 1799 (Vemmenhögs hdsrätt FIIa49:16) | Andersdotter, Elna (I416)
|
| 4496 | Gift i första äktenskapet med åbon Ola Andersson i Ö.Vemmenhög och i andra med Lars Hollgersson (enligt bouppteckning efter hennes broder Per Trulsson, förrättad 1791). | Trulsdotter, Karna (I360)
|
| 4497 | Gift med Anders Nilsson, åbo å Örsjö 3, senare Örsjö 23, död i Örsjö 1761. (Vissa uppgifter från forskning av Helmer Frenning) Bouppteckning efter Anders Nilsson förrättades 1761-12-14 (1761:52) | Trullsdotter, Estred (I1105)
|
| 4498 | Gift med Dorta Jönsdotter, född i Solberga 22/7 1783. Delade fädernesgården, Örsjö 7, med brodern Nils - de fick 36* tunnland vardera. Först hustrun, Dorta, dog den 27/7 1823 men Hans gifte om sig mindre än ett år senare. Hustru nummer två hette Ellena Tufvesdotter ochvar född å Örsjö nummer 1 1801. Dottern Karna Hansdotter var den som, då hon gifte sig, tillsammans med maken Jöns Mårtensson fick överta föräldrahemmanet nummer 7 i Örsjö. Men Hans Bengtsson och Ellena Tufvesdotter bodde kvar på gårdens undantag. | Bengtsson, Hans (I126)
|
| 4499 | Gift med fogden på Borgholm Lars Lukasson till Åby (liggande halv hjort) i hans 1:a gifte. Var död 1584, då hans änka kallas Märta. | Lydertsdotter Slatte, Brita (I92480)
|
| 4500 | Gift med Hanna Trulsdotter, född i Hassle Bösarp och död därstädes 1746. Dotter till Truls Persson ohh Elna Andersdotter å Hassle Bösarp 2. Förekommer i Helmer Frennings släktutredning i Släkt o Hävd 1972:1-3 men även i Carla Österbergs släktforskning. Uppgifter från dessa. | Larsson, Nils (I2840)
|