.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 4,901 till 4,950 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 4901 | Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1647-05-19Sammadagh framkom för rätten een sorgfull och högtbedröffuetänkia Ingridt Peersdotter i Hackequarn, medh sine 4 mans barn,och sin mans broder Nembdemannen Carll Person i Klasemåla,och anklagade för rätten hurulunda hennes man Peer Person i Hakequarnå frelse, een ährlig achtat man, är ynkeligen ihielslagen, och haffuerdråpet sigh sålunda tilldragit som föllier: Nu nest förledneDuca Judica den 4 Aprilis, war thenne Peder Pederson ryckt uht tillAlmansrydh kiörkio, aff orsak han der i den bögden eller Sochnen - Moßebrohult hade sin dater boendes, och efter gudztiensten war ändatförmente han at rida til sin doter som ifrån kiörkan it litit stöckeär boendes, till måltidz, och ner folket war utkommet på körkio-wallen war både ööll och Brennewijn till kiöpz, och efter han warhemma i andre Sochnen bleff han aff dem wäll fägnat, och drackså hooß det ena sälskapet, som hooß det andra. Eskell j Ide-kulla hafuer och een Son, boende i Moßborhult be:d Håkon Ekslesonhuilke äger och brukar 1/2 gården emot Per Persons dotermanhuilka wåro oense om gårdetompten medh husen, och Peder som drä-pen bleff, achtat hade samme Söndagh medh dannemän förlika dem, ty hanhade icke annat i handen, än en [????] kiep; j detta dryckensmåll och pen-ningz ööl medh thet ene selskapet war och Eskell i Jdekulla sampt hans sonHåkon Eskelson, iblant annat stegh Peder up ifrån sit sälskap, och badhEskell gå litit afsädes, och såsom deras Discurs fölt om någre Wtlagor Eskellfodrade af honom för 1643, till 5 rdr, fattade de huar andra i halsen ochstötte och slogo huar andre munslag, det fick Eskelz son Håkon see, sprungup ifrån sit selskap och drog sin kniff stack lille Suän i Biellerhult som ho-nom ville styra till godo, och kom i parlamente medh Smede Måns i Bielrehultoch Måns stack Håkon i sidan, ty han wille hielpa fadren och sticka Per Per-son, j samma buller hulpe Per Persons wenner honom på hesten, ochstyrde honom på hem wägen, och war möckit drucken: Carl Personeen Snickare och Ehrlig man afflade Edh å book, huilken folgde dhendräpne, witnar sålunda, at ner Peder war på wägen, och redhit lititstycke, gick håkon een genstig, och kom fram om Peder Pederson, och ther Wä-garne möttes ådt, ther stannadhe Håkon Eskelson, togh Peders hest jbetzlet, och öffuerföll honom och sade, detta styng som Måns i Bielerhultgaff migh, är för tin skull, och det skall tu och dine barn betalla, Peder badhsleppa hesten, ty han sat på honom, och the sloges medh kiepparne, och fluxkom Håkons fader efter, ropandes ådt sonen och badh honom slå, och komner in på them, ther hinte Eskelz hustru sin man, fick honom omkull låghoch hölt honom, strax kom och en dansk groff:n Boff:n Törsten Larson dertill medh, som de så ihoop wicklade wåro, huilken i danmark slemma syn-der begånget hafuer, både ihielslaget sin systerman och beskyltes athafua belegrat sin syster, huilket hade sit tillhåld hooß Eskell och sonenoch strax fattade han sin kniff språng till och stack Peer Person 2 groffuedödelige styng emedan han satt på hesten på högre sidan diupt in påSKuldrorna. Olu hafuer den döde bekommet it styng på wenstresiden och weke liffuet huilket hade drabbat honom i inelffuerne.Och är Håkon Eskelson på H:r Landzhöffdingens Leigdebreff dat: 15 Maij1647 framkommen, och Törsten Larson huilken strax hooß liket sam-ma dagh och dyngn bleff fångat, och nu för rätten fängzlig fördher, bådasueria huar annan i munnen, Törsten seger at ner han kom framhade Håkon slaget honom det wenstre stynget i sidan, men Håkon se-ger och suerg han det icke giorde, vtan alle 3 styngen, och vill medh vittnebewijsa han hade ingen kniff. Men detta bewijsas at ner Håkon ha-de slaget sönder sin kiepp, tog han Per Persons och slog honom några slag dermedh illa, allt satt han på hesten, och beplichtar sigh högeligen Håkon att haniche hade någon kniff, vtan bleff aff medh honom på platzen der handrack och slogz medh smede-Månß, ther togh Karin lille Suens ifrån honomknifuen; Men Törsten försuarg sigh at Håkon hade stuckit Per Persondet ene stynget ner han kom fram. Nu bleff Törsten tilfråga-der, huarföre han giorde skadan på Per Person? dertill han icke suaradheit ordh, utan bekenner han hade icke det ringaste ord emot honom som dö-der bleff, men allenast giorde det för Eskelz roop skulld och begeran som lågomkull, och war hållen och hindrat aff sin hustru. Håkon står allt påsit taal och högeligen suarg det han icke hade någon kniff tå skadan skedde.Vtan tillwyter Torsten at wara sanskyldig till alle 3 styngen, menHåkon bekenner han hölt hästen och slogz medh Peder Pederson medhkieppen som för förbe:t är. Dhenne begångne dråpsak steltes tillNembden och rättens betenkiande sentens och domb; och ner the hade om-röstat befinnes först, at Törsten som nu fängzlig är, och denne öffuerdådigegerning giordt hafuer aff wellust, vtan någon gifuen orsak, dömmes hanefter det 2 och 12 Capp: i dråp: Balk: medh villia at wärdh wara utstådet straff på sin schälz som han förtient hafuer, och mista sit liff.Belongande Håkon Eskelson, så kan rätten för denna gången icke finnaskäligit att dömma honom, vtan witnen most framstelles på nest-kommande Ting, som sågo der Håkon miste sin kniff och iche hade honomifrån drykesplatzen medh sigh; Eij heller kan rätten betroo dennedanske bofuen dråparen, ty i begges deras beklamelse, seijer dråparen, attHåkon hölt medh then ene handen i betzlet, och i den andra hade han köppenoch sågh honom ingen kniff hafua. Huad Eskel widkommer steltes hani stark borgen, och om begge personerne skall den konungzl: rätten blifuaifrån nestkommande Ting tillbörligen aviserat.Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 529 / sid 5 (AID: v49322.b529.s5, NAD: SE/VALA/0382503)Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1647-09-03Sammadagh Tingfördes her för rätten Eskell j Jdekulla och hans sonHåkon Eskelson i Måßbrohult begge å frelse Rikz Ammiralens hemanom huilka personer widlöffteligen finnes i ransakningen å seneste tingei Thellestadh den 19 Maij 1647, och till den konungzl. hoffretten upsendes,huar efter den konungzl: rätz resolution angående det dråpet som är be-gånget på Peer Peerson i Hackequarn Duca judica den 4 Aprilis, och ärdenne be:d Törsten Larson dansk som tå dömd, och aff konungzl. rättenresolverat blifuen justificerat för samma dråp, och nu efter den konun-liga rättens befallningh är om denna begge förb:te Personer taget tillflitig ransakning huru wida the till Per Persons dödh är wållandes.Håkon Eskelson war å seneste tinge fram för rätten medh Hr Landzhöffdingensleigdebreff, och åter gick i sit behåld igen, och innan 14 dagar der efter steltesigh i borgen: huru slagzmålet begyntes och lychtades der om i förre ran-sakningen, men nu anklaga den dröpnes hustru INgridt och hennes slächtHåkon Eskelson, at han haffuer slaget Per Person dett ene stynget i vän-ster sidan, emedan han hölt hesten, och för än Törsten kom fram ochslog Peder de 2 styngen som och dödeliga wåro, för huilka Törsten hafuerståt sit straff: Håkon Eskelson beropade sigh på seneste tinget at skaffafram Karin lille Suens i Biellerhult, som skulle hafua taget knifuen Jfrå honom på kiörkiowallen der de drucko, och flere skulle witna somsågo at han miste der sålunda knifuen. Nu framkallades Karinlille Suens, och aflade sin saligheet Edh at hon skulle berätta sanningenom denne saken, och Karin vitnar som föllier: At ther Håkon ochSmede Månß slogos och hade sine knifuar dragne, ther kom Karin iblandthem, och togh medh bahra handen knifuen ifrån håkon, och stoppade denunder armen i sin påse jempte een bar...sfisk; litit ther efter sloglille Suen sin hustru Karin på munnen, at hon föll omkull och låghdånadtt; och ner hon upkom war hon aff bådhe medh Påsen och knifuenty alla wårå fulle och galne. Ähn framkallades Suen Börgesoni Giäßemåla, och aflagden Edh sålunda berättar; at ner Håkon varblefuen stuckin aff Smede Månß, togh Håkon Byxorna efter knifuenoch tå sågh han honom ingen finna på sigh, huilket allt skedde vp vidhkiörkan, och icke borto på wägen ther Per Person bleff dräpen.Jtem Gunnull Clemetzdoter dansk tienste piga, huilken kom sammawägh ledandes medh een tunna Rogh, ther dråpet skedde, men ingenkniff sågh hon Håkon hafua, andre fastare vitne kan håkon för räteninthet framföra, vtan Håkon nekar så nu som tillförenne till det tredie stynget, men Törstens berätelse hafuer hållet lijka så i detförste som in i döden tå Törsten lade sigh nidh på Stocken, såsom affPrästernes underschreffne bewijß är frandes, huilka hooß fången för-ordnade wåro in till dödzstunden på rättareplatzen, hwuilkas bewijßmedföllier denna ransakningen. Jtem framkalladesKirstin i Ebbemåla, som achtas för een Ehrlig hustru, och efter aflagdenEed sålunda witnar, att söndagen nest efter dråpet war skedt,kom hon i taal med Karin lille Suenß, och iblant annat sade hon,Håkons kniff togh iagh ifrån honom med handen, men litit der efterför hans trägenheet skull, och sade han wille skära Toback medh honom,fick karin honom knifuen igen, och samma ord hafuer Karin sagdtför anderses hustru och doter j Beillerhult, huar oppå Anders af-lade sin edh å book. Her aff kan man see att denne witnesbördhär tuärt emot den Karin lille Suens giordhe. Denne sakenupsattes till andra dagen och tinget Continuerades.Åter framsteltes Klaganderne och Suaranderne i denne dråpsak, förrätten i godh tidh och nöchterheet, och tå rätten war satter wächteEskil och HÅkon 3 aff Nembden som den dräpne skylle wåro, ochwille hafua dem utur rätten så lenge denne saken Examinerades,Nembl. Suen i Utnäs, Månß Spegell och Hanß i Räffzöö, och par-terne begärade och åtnögdes medh theße ährlige achtade män igeni deras stelle och säte nembl. Måns Person i Rinkaby, Anderß Lar-son i Ingelstorp och Niels j Kråketorp, och beträdde deras rum så lengesaken blifuer ändat. Håkon Eskelson tilfrå-gades än ytterligare om han hade några fler vitne å sin sida atframföra? der till han suarade neij vtan them som hafua waritframme och vitnat, och suarg allt fort det han iche hade knifueneller giorde det 3 stynget, vtan Törsten som Justitian ledit hafuer.Thenne dråpsak om HÅkon Eskelson steltes till Rettens och Nembde-nnes betenkiande sentens och domb: Och ner dhe hade omröstat gåfuode ordet, och begärade at det 20 Cap: i dråpm: Balken medh williamåtte för åklagarne och Suaranderne Vpläsas; Ner the Capitelet JBookstaffuen hade hördtt läsas, och inkommo igen för rätten, bleff å-klagarne att till binda Håkon Eskelson med en 12 manna Eed tillthet 3 stynget och dödzsåret, som Håkon så högeligen suarg före: ???Håkon förehölt åklagarne att huar de upfylla Eeden medh ährlige mäntill Håkan hålla och plichta efter huld domb på honom kan felter blifuaoch gudhi then högste Domaren sin sak framstelt hafua. Och efter å-klagarnes betenkiande, framsteg den dräpne broder NembdemannenCarll Person i Klasemåla, fulmechtig på alle åklagarnes Vegnar, ochutfeste een 12 manna Eedh till neste ting, at Håkon Eskelson stack PeerPeerson det ene dödzstynget i wenstre siden, för än Törsten framkomoch giorde the tuenne styngen, och Håkon fördes i fängelset och Eskel jstark borgen, förmodandes gudh läter sin Nådige hielp beter, at rättwij-san och sanningen må tilbörlige framgång winna.Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 531 / sid 7 (AID: v49322.b531.s7, NAD: SE/VALA/0382503)Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1647-10-18Sammdagh Tingfördes åter fängzlig för rätta Håkon Eskelson och hansfader Eskel i Jdekulla, huilken hafuer ståt i borgen sedan seneste tingh,om huilka widlöffteligen är ransakat ehuru wida the till Peer Persons dödhäro brotzlige, och i synnerheet först Håkon Eskelson emot huilken Carll jKlasemåla fäste een 12 manna Eed, att han hade stuckit hans broderPer Person det ene dödzstynget i wenstre siden. Först tilspordesåklagarna om the hafua några flere witne? Tå framstlte the en ungdräng widh nampn Måns Jönson, then sålunda witnar at Håkon ochPeder sloges medh kiepparna, kom han ther till medh och tå sågh Pederstupa fram på sadelknappen och meer sågh han icke.Ähn framkallades een piga Karin Peersdotter huilken och war hooß i sam-ma slagzmåll och wille styra till godo huad hon kunne, och medh dett sammafick hon it slag i huffudet aff kieppen, att hon icke orkade up föränPeder war stuckin, och icke sågh ehuru thet giorde, Men ner hon upkomfick hon honom som skadan hade fåt och lade hans huffudt i sit knä:Tå kom Eskell fram, spottade och slog Peder medh handen i röggen och sade,Nu haffuer tu Uhrzhulta Skrytare fåt det iagh loffuade tigh i Wexßiö.Jtem framkom her Månß Petri, och effter aflagdan Edh witnar sålunda:Att ther på platzen ther Håkon föregaff att Karin lilla Suens skulle ta-git kniffuen ifrån Håkon, så hafuer Karin lille Suens om Skäretorz-dagen ther efter sagt sålunda för honom, at det war wäll sant, att honmedh sit ärmeklädhe togh om knifuen och honom ifrån, men ner honhade hafft honom litit, fick hon Håkon honom igen för sin trägenheetskull, men han loffuade det han icke skulle giortt hennes man skadamedh knifuen. Carl Person i Klasemåla begärade hanmåtte fulgiöra den Utfeste 12 manna Edhen, huilket honom ickekunne efter lagen förwägras.EdemänCarlll Person i Clasemåla Lars Jönson i hättebodaOluff Person i Bredawijk Suen i SöfftestorpOluff i Diuhremåla Jöns i ElmshultMarcus i Tåffåßa Peder j TrytikaJoen i Hälgåkra Suen i UtnäßMåns i Tosatorph Måns i ÅkerööNer thenne Ehrlige och oberychtare Bofaste 12 män, medh flitig förma-ningh hade blefuet informerade huad fhara medh Edgång är och medh-föllier, framsteg den dräpnes broder Carll i klasemåla en Nämbde-man först, och lade sin hand på lagbooken och efter thenne förmanfulgiorde Eeden: Jagh beder migh så sant gudh hielpa, och thet h: Evan-gelium, och alle gudz h: ord och dyre Sacramenter, som Håkon Eskelsonär räter Baneman till Peer Peersons dödh, elliest komme mig aldrignågot till hielp och tröst aff gudhi om iag falskeligen Suerg; UtanHåkon giorde honom det tridie stynget i wenstre sidan, som Törsteninthet widkiendes. Alla de andre Edemennerne stadfestadeEeden huar för sigh således: Så sant migh gudh hielpe till liff och siellCarl Persons eed är ... och icke mehre, och at Håkon är skyldig jPeer Persons dödh. Håkon Eskelson stodh hooß och suarade aff frisktmodh till huar och een ner the Suoro, Amen, gudh läte så skee.Effter thenne upfylte Eden, kan thenne indrige rätten icke befiraHåkon Eskelsons liff, och att han är en williandes wåldzbanetill Peder Pedersons dödh, och HÅkon beropadhe sigh under Gudz dombatt the haffua giordt een orätferdigh Eed, och will ther på Sacramen-tet anamma och gerna döö, at han är oskyldig för thet tridie dödzstyn-get.Huad belongande Eskell så finnes hans skyldig i denne Action, så wijdaatt thenne indrige rätten dömer honom för een wetandes och willian-des Rådzbhane, ty medh honom begyntes först Parlamentet, och se-dan lop efter på wägen ropandes ådt Sohnen war the sågos medh kiep-parna slå igen, och ther han icke hade warit hållen hade han well och såburit hugg och slag på den dräpne. Avskrift av Martin Brandt | Persson, Per (I31176)
|
| 4902 | Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1650-02-06Sammadagh kom för rätta Ingeborgh Månsßa iKaßamåhla och käradhe till Carll i Klaßamåhla om något barnaarffsom han haffwer inne hoos sigh efter Carlß Morbroder An-derß Oloffzon, nu föregiffuer änckian att han för några åhrsedan sålde sin skattegårdh och inladhe i frälsehemman-net som the bodde oppå, och sålundha är förbe:te hustru Inge-borg gången å andra gifto, och för 5 åhr sedhan ähr arff-wet skifft och bytt av ährliga meen som theräffwen kalladheoch budhna woro och då tog hon hustru Ingeborg sig tillbytesArff och med sätt och sämia läät sig åtnöja och intet qualtoch klandrat ther uppå före ännu hon haffwer fått een annorMan, och 5 år förflugne ähro, mågen förklaradhe sig oppåefter det 15 Cap: i ärffdabalken, att emedan arfuetintet klandradeß i så många åhr, Ty lijte huar åth sinom låttsom han fångat hafuer. Och huadh thet arffwet wedkom-mer som Carll i Claßamåhla hafuer händer emillan nu attgiöra redho, haffuer jag thet emottaget för 1 år sedhaneffter S: Pedher Olufzons dödh i Hakeqwarn tå han thet oklandrati 3 år haffwer haft thet i sitt förswar, och består fördenskulldhetta käremåhl allenast i thenne hustru Ingeborgz praetie hu-ru Jag nu kundhe [wickla] Några penningar ifrån sin kiötzslige Sohn,som hon ägt m[ed] förste mannen, och Wnner thenna andra mannenoch theßa barn the nu tillhopa äga, hwaremot Appelerades hanVnner en Lagmansdomb m[ed] 3 sk. Och förmodhar thetta skallwara illa Appellerat och rätt dömbt.Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:16 (1650-1651) Bild 151 / sid 5 (AID: v49324.b151.s5, NAD: SE/VALA/0382503) | Persson, Carl (I20346)
|
| 4903 | Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1683-09-251 gårdh dunßhult Uhrßhult Socken som kiörkoherden iUhrßhult M:r Måns Wissel, kiöpt hafwer af Samtel.Erfwingarna efter fendricken Sahl: Anders Håkansonför penningar Dr300 sm:tt uppbiudes 1 g:nKälla: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:43 (1681-1685) Bild 1190 / sid 33 (AID: v206842.b1190.s33, NAD: SE/VALA/0382503) | Håkansson, Anders (I92892)
|
| 4904 | Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1696-02-11Swen Joenßon i Norra Wrångaböke låther Vpiuda1/4 Hönßhylte som han kiöpt af Oluf Anderßonibm för penningar 160 Dr smt *______ 1gnKälla: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:50 (1696-1700) Bild 50 / sid 1 (AID: v207057.b50.s1, NAD: SE/VALA/0382503) | Andersson, Olof (I32951)
|
| 4905 | Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1696-10-19§70Dhet tillsäges Oluf Anderßons hustru BotelOlufsdotter i Hönßhylte att hoen lefwer ihopmedh sin Man, och ställer sig emot honom somen hustru ägnar och böhr, eller skal hon medhStaff blifwa belagdh. | Olufsdotter, Botel (I92908)
|
| 4906 | Kinnevalds häradsrätt 1685 tinget 22-35 septemb:Framkom för Rätten Lars Jönson i Buskeboda och bewijsarsigh kiöpt 1/2 hemman Buskeboda uhrshult Sn af efter-skrifne sine Syskon, Walbor, Ingiär, Nilß och Måns söner ochdottrar gifuet dher före hwart syskonet d 40. s.m:t giörtilsammans d 200. s.m:t för uthan dhet Lars haf:r siälffsin arfzpart i be:te halfue gårdh till D 40. s.m:t sedhan alldhen stundh hemmanet intet war tingskiött ifrån förresläckten Sal. Pähr Jönsons arfwingar i Buskeboo uthan dheför samptl. deßa Syskon kiöpet klandrade ty hafueroch Lars gifuet dhem i Wängåfwa D 50. sm:t dherföre dheoch honom in för Rätten fasta bwilliat, Jorden ärlagbuden och lagstånden pänningarne dhen sidsta medhdhen första ricktigt betalt, ty afhändes här medh be:tehalfwe hemman i Buskeboda ifrån ofwanstående syskonoch Jordägande och Tingskiötes in undher Lars Joenson hanshustru Botell Pädhersd. sampt bägge deras så födde som oföddearfwingar medh huus, Jordh, åker, ängh, etc ut in formaCommunj | Persson, Per (I31991)
|
| 4907 | Kinnevalds häradsrätt 1685-02-25§17Efter begiäran beuitnas af Nämbden och kringstående allmo-gen som här om kunnogt ähr, att Duunsmåla uhrshulta S:när i förre tijdher uptaget på Dunshulte skatteägor,dhet efterskrifne trowärdige gamble mäns JnlefwereradeAttes förmähler, Confirmerat af kiörkioherden dher samma-städes, Erewyrdige och höglärde M:r Magno Wiselio, Männer-nas nampn, Eßkell Haraldson i Duunsmåla om 81 åhr PädherSimonson i Sångaremåla 80 åhr gamball, Måns Månßon iBuskehult om 76 åhr huilcka för ålderdomb Swagheeter intetförmå komma till tinget, så lydandes att deras sal. för-fädher hafua för dhem berättat det kiörkioherden Sal. her Olofägde Skattegården dunshult, och på dhet han sin Cappelan Sal.herr Erick måtte sigh widh handen hafua i sin ålderdomb efter-läth han honom på Skattegårdens odelägor och utmarck up-byggia een stuga och dher till inhägna något lijte till åkeroch ängh, som är dunsmåla första bygynnelse.Källa: Kinnevalds häradsrätt AIa:2 (1681-1687) Bild 1910 / sid 188 (AID: v393335.b1910.s188, NAD: SE/VALA/01552) | Olai Hägg, Olaus (I31956)
|
| 4908 | Kinnevalds häradsrätt 1707-05-13, §4Nils Ohlßon i Eßbiörnamåhla begiäraratt Saken emillan bägge dunshultz gär-der och Prästeg. i Uhrshult må blifwaföretagen. Nämbdeman Knut iUthnääs, upwijsar ett bref ifrån kyrkio-herden Hrewyrdige H:r Magist. JonasBranbeck, till TingzRätten skrifvit,der utinnan han tillkännagifwer sinSiukdom, och orsaken till utheblifwandetberättandes der hoos, at han ännu hafwer10 witnen, nembl:n Pehr Månßon i Brede-slätt, Pehr i Swinlycke, Åke i Trähörnan, Ja-Cob ibdm, Nils ibdm, Swen i Trähörnan, Månsi Östra Älmhult, Gudmund i RäftamåhlaErngißle i Kampamåhla, Jöns i Stenßiö-måhla, och Oluf i Hönshölte. Begiärandesat såsom en dehl af deßa witnen äro oför-mögne af ålder och Swaghet att komma tillTinget, at de kunde blifwa hörde uti Prästeg.eller EKeberg wid det tillfället at hä-radzhöfdingen med Nämbden skull hålla synder meder.Nills Ollßon i Eßbiörnamåhla begiäreratt långa opskof ej må ske utan dom i sakenmå falla, och at hans witne, som gådt enså lång wäg måtte till uplysning i sakenat bestyrkande af Rättwijsan Edel:n blif:aafhörde, warandes owist om de kundelefwa till dess H:r Kyrkoherden fram-kommer.TingzRätten finner skähl:t, att såsom h:rkyrkioherdens witne en dehl afhördes senesteTing, at dunshults witne och nu afhöres; Altsåwitnade efter aflagd Eedh Johan Harald-son i Klasamåhla som föllier: at hans fadersom war klåckare i Uhrshult i 20 åhrs tidh ochunder samma tyijd war Sal. H:r Steno Magnikyrkioherde der för honom, då Johan frågadesin fader: hwarföre Prästgården Uhrshultdraga noot wid Dunshultz land? at flyttskedde så länge den Slächten warde, men näringen Släkt eller skyldskap war der emillanföår Prästeg. intet draga Noot dher.frågas Johan hwar uti den Släcktskapenbestodo? han swarar: Sal. Hr: Steen hade3 styfdöttrar, och den ena wid Nampn Annablef boende i dunshult och ägde en Lieut-nant, och sålunda war den tijden swågerskapemillan Prästegården och dunshult, och dåSal. Mäster Zachris kom till Uhrshult,satte han en kattisa på Rätteswaßenhwilket då hustru Anna förnam lätte honsin dräng roo sig dijt och wachtade på närMäster Zachris kom dijt att wittia, då honuti hans åsyn högg kattisan sönder ochMäster Zachris öfwergaf sedan kattisanmen likwäll stälte han sig in hoos henneat han fick draga noot i Röttet med hen-nes samtycke.Äfwen witnar efter aflagd Eed Jöns Swen-son i Ellmhult att Sal. kyrkioherden H:rOluf rådde om Dunshult och sålunda fiskadehan der wid landet, och efter H:r Oluf komH:r Sten, hwars dotter kom till att boo idunshult och fick en Lieutnant och sålundafick H:r Sten niuta fisket som han sielf ochhans barn woro ägare af Dunshult. När sal.Mäster Zachris kom så högg Leutnantskan på duns-hult sönder en kattisa för honom men sedanstälte han sig i wänskap med henne at hanfick fiska wid dunshults Land. och eftermäster Zachris kom mäster Håkon och hankiöpte dunshultz skatte rättighet och så-lunda brukt han fisket, och efter honomkom des måg Mäster Måns Viseliussom brukde både Prästegårdz och duns-hult. Om ägoskildnaden emillanPrästegården och dunshult witnar han atden är denne: Nembl:n ifrån Wästra giöhlenemillan twenne st. bäckar och neder uti en(Måselagg), så twärt öfwer kyrkiowägenuti en stor Sten in ut med kyrkiowägenhwarest stod en stoor Book som höggz utidå Jöns wijste sal. kyrkoherden Mäster Månshwar rätta märket war som hans Swärfader ochhan der om woro stridiga, hwilken Märkesbookh:r kyrkoherden Mag:r Granbeck låtit ned-hugga, och ifrån Stenen eller Bokestubbenrätt i kalfsiön.Dito witnar Nills Swenßon i Tåget, efteraflagd Eed, att i 8 åhrs tijd tiente hanmäster Håkon, och då drog sal. Mäster Hå-kon noot der med lof och minne, till deshan kiöpte dunshultz gård.Oluf Anderßon i Hönshölte witnar efter af-lagd Eedh, at Sal. kyrkioherden h:r Olufwar hans farfader och han war ägare afDunshult Skattegård och sal: KyrkioherdensH:r Olofz dotter Söner fingo H:R Stens döttraroch frågade Oluf en gång Carel i Klasamåhlahwarföre Prästeg. draga Nooth wid duns-hultz land? då swarade Sal. Carl i Klasa-måhla, at det skedde med willkohr, och dåCarl kom till Leutnanten i dunshult, sadehan: Jag seer Prästgården drager ännuNoot in wid ditt land. Då swarade Leut:nJag slipper dem aldrig. Och hörde Oluf säjasdet war med lof mäster Zachris drog der.Pigan Elin Håkansdotter i Klasamåhla äfwenefter aflagd Eedh witnar, at då hon tientehoos Fendricken i Dunshult, fölgde honhonom ut på siön, och då de drogo noot i rättetfrågade hon honom: hwarföre skall så Präste-gården draga noot här i rättet? Swaradefendricken de draga intet noot längerän wänner willia.Källa: Kinnevalds häradsrätt AIa:4 (1698-1716) Bild 490 / sid 91 (AID: v393337.b490.s91, NAD: SE/VALA/01552) | Andersson, Olof (I32951)
|
| 4909 | KIRSTENA, född i Norra Willie den 14 mars, föräldrar: Jöns Pehrsson och Kirstena Larsdotter, jordequinnan Ellna Lars Hans bar barnet till dopet den 20 ejusdem. Testes: Lars Pehrsson, Lars Pehrsson, Pehr Nillsson, drängen Nills Ohlsson, Anna Pehr Nills, Signe Jeppesdotter. | Jönsdotter, Kerstina (I282)
|
| 4910 | Kirstina Gudmunsdotter, sahl. Bengt Jöns encka i Lemmeströ, barnfödd i torpet Ryy och Svedala sochn af ächta föräldrar, varit hemma i 22 åhr, tiänt itt ställe i Hyltarp hos Pär Svensson i 11 åhr, sedan gift med Bengt Jönsson ibm, kom hit till Lemmeströ, aflat och födt i 16 åhr ächtenskap, 1 son och 3 döttrar, suttit äncka i 25 åhr, blef siuklig och skröplig några åhr, men sistlidna 18 february sängliggande vart i sin salighet meddelaktig den 12 marty, ..... låg eländig upprullen och smärtefull, dock tålig och gudfrucktig, tills den 30 april hon sackta och salig dödde, blef begrafven den 4 may, hade christeligt och enfalligt lefvat i 74 åhr och några månader. | Gudmansdotter, Kerstina (I3889)
|
| 4911 | Klas den yngre (?son av Herman Kyle, Tab. 1). Gav jämte bröderna och sin svåger 1422-12-27 en åker vid Kalmar till det kapell, som deras avlidna föräldrar byggt i Kalmar kyrka (RHKn.). Återlöste från Vadstena kloster 1442-02-18 de två gårdar i Älveslösa i Kläckeberga socken, Kalmar län, som hans broder Hans pantförskrivit till klostret 1436 (Svk.).Barn:Herman. Se Tab. 12.Kerstin. Gift med Seved Knutsson. | Kyle, Klas (I32817)
|
| 4912 | Klas Henriksson (son av Henrik Olofsson, Tab. 4), till Åminne i Halikko socken, Kanckas i Masku socken och Haapaniemi i Kisko socken. Kallas väpnare 1470. Häradshövding i Halikko härad 147211 och ännu 1486. Nämndeman vid landsrätten i Åbo 1476 och vid lagmansting s. å. Lagman i södra Finland 1487152011. Riksråd 14881520. Var en av de förnämsta ledarna av underhandlingarna med och försvaret mot ryssarna på 1490-talet ävensom mot danskarna 150711. Deltog i riksdagarna och herremötena i Stockholm 1499, 1505, 1509, 1511 och 1512. Beordrad 1511 att föra befäl på Viborgs slott. Av konung Christian II kallad att infinna sig i Stockholm jämte biskop Arvid Kurck och övriga högst uppsatta ämbetsmän i Finland 1520. Död kort därefter, före 1524. Gift 1:o före11 1472-08-01 med en till namnet okänd, före 1509 avliden dotter av lagmannen i södra Finland Krister Frille, av urgammal dansk-finsk frälsesläkt (och Elin Magnusdotter?). Gift 2:o med Kristina (Jakobsdotter?), som synes tidigare (eller senare) varit gift med en Wundranck, och som levde änka på Haapaniemi 1530.11Barn:1. Krister Klasson. Slottsfogde. Död 1520. Se Tab. 6.1. Margareta Klasdotter. Gift med häradshövdingen Jöns Andersson Garp, till Koskis i Vemo socken, av urgammal finsk frälsesläkt, levde 1510.1. Kerstin (Brita?) Klasdotter. Gift med väpnaren Peder till Hevonpää (Jägerhorn af Spurila, nr 114).2. Henrik Klassan Horn, född 1512. Riddare och riksråd. Död 1595. Se Tab. | Henriksson Horn (till Åminne), Klas (I51188)
|
| 4913 | Klaus (son av Peder Fleming, tab 1), till Nynäs i Åbo län. Innehade 1386 Bohus i pant av drottning Margareta men avstod denna pant 1386. Riddare 1395. Beseglade fördraget i Nyköping 1396 och konung Eriks av Pommern stadfästelse av drottning Margaretas testamente 1401. Svenskt riksråd. Lagman i Finland 1400 och ännu 1427. Begraven i Gråbrödraklostret i Stockholm. Gift med Cecilia. (Hausen, Finlands medeltidsurkunder II s. 321.)Barn:Peder. Förrättade lagmansting för sin fader 1419. Kallas lagmans domhavande i Österlanden 1433 och lagman över Österlanden 1434 samt var således den siste innehavaren av Finlands odelade lagsaga, som 1435 skiftades i Norra och Södra Finlands domsagor. Förekommer icke i urkunder efter 1434.Henrik. Väpnare. Se tab 4.Ingeborg. Gift 1420-06-10 på Runagård i Sagu socken, med väpnaren Laurens Niklasson, som gav henne Uittamo gård i S:t Karins socken, i morgongåva.Johan. Student i Rostock 1425 och i Erfurt 1429. Kanik i Åbo. Medlem av Helga tre konungars brödraskap i Åbo. Fullmäktig 1467 för biskop Kort Bitz' arvingar.Magnus. Väpnare. Se tab 14. | Pedersson Fleming, Klas (I51203)
|
| 4914 | Klockare Sune i Buskaboda, hustru Ingierd Larsdotter i Ulfsryd. | Månsson, Jöns (I31592)
|
| 4915 | Klockaren Lars Redbeck lät instämma bonden Jonas Abrahamsson i Siggamåla att återgiva ett förlikningsinstrument som varit gjort mellan Svente Jonsson i Ölsemåla och dess myndiga och omyndiga barn, där Jonas Abrahamsson ägde en dotter, berättades att när Svente Jonsson ville göra en avvittring åt sina barn å mödernet. sades även att Svente Jonsson i Davaremåla och Per Gisesson i Ölsemåla skulle erhålla någon jämkning eller ersättning för någon brist uti de 200 Cr smt som var skulle få i mödernearv, vittnen: Carl Hansson i Hultet, Börje Persson i Humlamåla, omtalas Jonas Abrahamssons hustru Pernilla Svensdotter i Siggamåla, 4 myndiga barn Maria, Per, Åke och Jon. | Persson, Börje (I1937)
|
| 4916 | Knut (Knud) Lavard, född 12 mars 1096, son till kung Erik Ejegod i Danmark; hertig i Schleswig, dansk jarl i Sönderjylland.Tillnamnet Lavard, ursprungligen "hlaford", betyder ordagrant "brödutdelaren" och är samma ord som det engelska "lord". Beteckningen syftar förmodligen på Knuts militära styrka som ledare för en hird, vars stridbara medlemmar "åt hans bröd".Knut "stred hela livet mot vikingar". Under kung Niels regeringstid (1104-1134) var Knut jarl över södra gränsområdet. Han spelade en framträdande roll under striderna mot venderna, som utförde plundringståg. Danskarna försökte gå till motangrepp med ett ledungståg 1113, som slutade med nederlag för kung Niels. Under 1100-talets första decennier växte också en allt starkare centralstyrelse fram. Kungen omgav sig med ämbetsmän och den gamla hirdens betydelse minskade. Men Niels saknade inte problem. Ett sådant gällde tronföljden. Landet var forfarande ett valrike och det var inte givet att Niels skulle efterträdas av sonen Magnus. Situationen komplicerades av att de tidigare kungarna nu hade vuxna söner som trädde fram som tronpretendenter. Främst bland dessa var Knut Lavard. Han liknade i mycket sin far Erik Ejegod och åtnjöt stor popularitet, både bland folket och stormännen. Som främste vapendragare hade han sin äldre bror Erik. Den tredje brodern Harald Kesja, som delvis ägnade sig åt sjöröveri, hade dock få anhängare. Ytterligare en kandidat fanns, Henrik Skadelår som var son till Svend Estridsens son Svend (som dog strax innan Niels valdes till kung 1104). Han slöt sig till Niels och Magnus. Er urladdning och en strid mellan de två rivaliserande grupperna var att vänta, den kom 1131. På julen 1130 bjöd kung Niels på gille i Roskilde. Många stormän mötte upp, bland dem Knut Lavard. Festen pågick i fyra dagar. Efteråt stämde den svenske kungen Magnus Nilsson och Knut möte i Haraldsted Skov (skog) norr om Ringsted. De infann sig där den 7 januari år 1131. De båda kungasönerna samtalade en stund, men plötsligt gick några beväpnade män som legat i bakhåll till anfall och högg ned Knut Lavard.Mordet väckte stort uppseende. Knut begravdes i Ringsted, rykten spreds om mirakler vid hans grav, att en källa bröt fram på platsen. Knut Lavard helgonförklarades 1169 av sin postume son Valdemar I (Valdemar den store 1131-82). Knut Lavard är skrinlagd i S:t Bendts kyrka i Ringsted 1170. Knut blev dyrkad i Skara stift under 1200-talet den 7 januari. Efter 1258 ägde Alvastra kloster en bild av Knut Lavard skuren av valrossben. Efter 1600-talet är Knut Lavards dag flyttad till 13 januari och kallas än idag "Tjugondag Knut". | Eriksen, Knud "Lavard" (I91207)
|
| 4917 | Knut Arvidsson (son av Arvid Jönsson, Tab. 2), till Torpa i Länghems socken, Älvsborgs län. Kallas väpnare 1438-12-14. Häradshövding i Kinds härad ännu 1458. Död 1459 (RHKn.). Han sålde 1453-06-07 sin gård Smedjeby på Öland, som han fått av sin morbroder, herr Vernike. (RHKn.). Gift med (Pt III s. 133-142.) Christina Gunnarsdotter, som efterlevde mannen, dotter av Gunnar Gylta till Påtorp och Märta Bragde.Barn:Arvid Knutsson. Riksråd och lagman. Död 1497. Se Tab. 4.Märta Knutsdotter. Gift 1487 med häradshövdingen i Ås härad i Västergötland Broder But eller Butz, till Bragnum i Länghems socken, Älvsborgs län, som i vapnet förde en Sparre och levde ännu 1498, i hans 2:a gifte (gift 1:o med Margareta Mårtensdotter, dotter av Mårten Svan och Ragnhild Håkansdotter). (SK.)Ingrid Knutsdotter. Gift med Håkan Karlsson Tun, till Attorp, som i vapnet förde en upprättstående halvmåne emot tvenne stjärnor. Levde 1478.Brita Knutsdotter. Gift med Knut Halvardsson, som i vapnet förde en halv stjärna över bölja [Pt III s. 133-142.].Karin Knutsdotter [Pt III s. 133-142.]. | Arvidsson Drake af Intorp, Knut (I37175)
|
| 4918 | Knut Birgersson var anfader i den kända Aspenäsätten. Släkten är uppkallad efter stamgodset Aspenäs i Malexanders socken, i Ydre härad, i nuvarande södra Östergötland.Aspenäs var beläget på en smal och lättförsvarad udde i sjön Sommen. På ättens vapensköld fanns en så kallad lejonörn, det vill säga en fågel med utbredda vingar och rovdjurshuvud.(Källa: Dick Harrison - Jarlens sekel) | Birgersson (Folkungaätten), Knut (I90633)
|
| 4919 | Knut Eriksson (son av Erik Axelsson, Tab. 1), född i Småland. Höll 1491 ting i Digerviksholm i Österbotten och 1496 ting i Kalvola socken samt nämnes 1502 »häradshövding i Norrbotten». Riksråd 1504. Uppsatt 1506 i första rummet på förslag till lagman i Norr-Finland, men till innehavare av ämbetet utnämndes Henrik Stensson (Finne). Lagman i Satakunta och Österbotten 1511 (K. Blomstedt, Horn-suvun alkuhistoria.). Befalld 1520 av konung Christian att jämte Finlands övriga inflytelserikaste män infinna sig i Stockholm, men åtlydde icke denna befallning. Närvar i juni 1523 vid Gustaf Vasas dagtingan med Stockholms stad. Riksråd 1523. Erhöll 1523-07-10 evärdligt frälse på Kaakkila och Tondura i Vesilaks socken. Sändebud till Ryssland 1523 att underhandla om fred. Deltog i riksdagen i Västerås 1525. Erhöll 1527-09-30 Närpes socken med alla kungliga rättigheter och 1528 stadfästelse på lagmansrätten över Österbotten och Satakunta. Förestod detta ämbete till 1535-12-22, då i anseende till hans höga ålder sonen Jöns Knutsson utnämndes till hans efterträdare. Skiftade 1532-07-29 sin egendom mellan barnen. Var död 1539. Gift före (RDH.) 1489-08-04 med Elin Kurck, död före 1532, dotter av domaren Klas Korke eller Kurki och Elin Jönsdotter, av gamla stenbocksätten, samt syster till biskopen i Åbo Arvid Kurck.Barn:Jakob Kurck. Inskriven vid universitetet i Rostock 1513. Nämnes senast 1519 i ett brev från biskop Arvid Kurck till en köpman i Bremen angående 300 mark lübeckskt mynt, som denne försträckt biskopens systerson Jakob.Birgitta Knutsdotter. Nunna i Nådendals kloster. Abbedissa i Nådendals kloster 1567 till sin död 1577-07-29. Begraven i Nådendals klosterkyrka.Anna Knutsdotter. Gift 1:o 1509-11-11 på Laukko i Vesilaks socken med Sten Jakobsson (Ille, finsk frälsesläkt), till Porkkala i Lampis socken. Gift 2:o 1532 med häradshövdingen Sten Henriksson Finne, adlad 1536, i hans 1:a gifte (gift 2:o med Malin Persdotter, död 1546, dotter av Per Fleming, nr 4, och Elin Hansdotter Lydeke), död före 1539-08-05.Christina Knutsdotter, begraven 1551-01-06 i Karis kyrka(At (Sch). Gift 1:o 1515-01-22 på Laukko med ståthållaren Arvid Eriksson (Stålarm, nr 32), död 1529. Gift 2:o 1530-07-18 på Grabbacka med hövidsmannen på Viborg Nils Månsson Grabbe, av finsk frälsesläkt, i hans 2:a gifte (gift 1:o med Elin Claesdotter), död 1549 på Grabbacka och begraven i Karis kyrka.Jöns Knutsson Kurck, född 1503. Lagman. Död omkring 1577. Se Tab. 3. | Eriksson Kurck, Knut (I51126)
|
| 4920 | Knut Eriksson, död 1196, kung av Sverige ca 1167- ca 1195, son till Erik den helige och drottning Kristina.Då fadern dräptes, flydde Knut troligen ur riket. Han återkom omkring 1167, dödade Karl Sverkersson på Visingsö och utropades till kung. Han stred därefter flera år mot olika tronpretendenter, främst Karls brorsöner Kol och Burislev, men även dessa besegrades och dödades och han erkändes som gemensam kung 1169..Med jarlen Birger Brosa som medhjälpare förde Knut en kraftfull politik. En handelstraktat med Henrik Lejonet och Lübeck ledde till starkt tyskt inflytande på näringslivet, men Knut hade också andra västeuropeiska kontakter. Han återupptog den inhemska myntningen.År 1180-1190 blev Mälaren en insjö, sundet en strid ström och skeppade varor måste omlastas på Stadsholmen, där Knut anlade en köping med kunglig kastal för upptagande av tull. Därmed blev han Stockholms verklige grundläggare.Knut var en av Sveriges medeltids allra duktigaste kungar. Knut Erikssons dotter Sigrid giftes bort med den duglige riksjarlen Magnus Broka av folkungätten.Knut Eriksson dog en naturlig död på Eriksbergs kungsgård i Gäsene härad, Västergötland, och begravdes i Varnhem. Eftersom han efterlämnade fyra minderåriga söner valdes huvudmannen för den Sverkerska släkten, Sverker Karlsson, till kung. | Eriksson, Knut (I91332)
|
| 4921 | Knut Trolle (son av Birger Trolle, tab 1). Nämnes endast i Arvid Trolles geneal. anteckn.Barn:Birger Knutsson Trolle. Riddare. Död före 1381. Se tab 4.En dotter. Gift med Mårten N. N. Deras son Erland Mårtensson (sparre) kallas Birger Knutssons systerson och omtalas åren 1365-1380. | Birgersson Trolle, Knut (I37573)
|
| 4922 | Knut var son till Sven Tveskägg och hans första hustru Gunhild (hette egentligen Swiatoslawa av Polen, dotter till Mieszko I av Polen).Knut deltog i faderns krigståg i England 1013, och hade vintern 1013-14 i uppdrag att vakta vikingaflottan under detta krigståg. Efter faderns död utropades han till kung av den i Gainsborough övervintrade vikingahären. Då han återkom till Danmark sommaren 1014 hade hans äldre broder Harald övertagit kungatronen i Danmark. Tillsammans kom de överens om att Harald skulle regera Danmark mot att han hjälpte brodern att utrusta en vikingaflotta för att kunna erövra England. En massaker på vikingar i England i januari 1015 spelade Knut i händerna och under sommaren 1015 avseglade han med en flotta från Danmark för att hämnas morden. Efter många och långa strider, där Knut sakta lyckades lägga under sig allt mer av England avled kung Ethelred II av England i London i april 1016, där hans trupper belägrades av Knuts. Den 18 oktober 1016 besegrade han Ethelreds son Edmund Järnsidas trupper i slaget vid Assandum (dagens Ashingdon) i Essex. Ett möte hölls efter slaget på en ö i Severn där de båda kom överens om att sluta fred och dela England mellan sig. Kort därpå, den 30 november 1016, avled dock Edmund oväntat. Knut lät då sammankalla alla Englands biskopar, jarlar och stormän till ett midvintermöte i London. Där lyckades Knut finna stöd för att bli utropad till hela Englands kung.[1]I juli 1017 lät han för att ytterligare befästa sin makt gifta sig med Ethelreds änka Emma av Normandie. Emma hade efter makens död tagit sin tillflykt till sin bror, Rickard II av Normandie. Hon lät sig övertalas om att ingå äktenskap med sin avlidne makes motståndare mot villkor att om hon och Knut fick söner tillsammans, skulle dessa äga arvsrätt före Knuts äldre barn. Knuts äldre barn lämnades hos hans bror i Danmark.[1]Knut hade nämligen, troligen medan han vaktade den danska flottan i Gainsborough inlett en förbindelse med Elfgiva, en kvinna av nordisk stormanssläkt. Med henne hade han redan två söner.[1]Knut lät i samband med en julfest 1018, då han firade ettårsminnet av sitt maktövertagande, avrätta många av de engelska adelsmännen som tidigare stött hans företrädare. Efter detta ansåg han sig ha säkrat sin position så pass att han kunde sända hem den danska flottan. Han behöll dock en elittrupp på omkring 3 000 man. Vid denna tid avled hans äldre bror Harald, och Knut seglade 1019 hem till Danmark för att överta den danska tronen. Redan 1020 återvände han dock till England, då han fortfarande inte kände sig säker från upprorsrörelser där.[1]Ungefär samtidigt som Knut avseglat för att erövra England 1015 hade Olof Haraldsson avseglat för att lägga under sig Norges tron. Enligt källor om Olof skall detta ha skett med Knuts goda minne, men Knuts agerande tyder inte på detta. Våren 1025 skickade Knut sändebud till Olof om att han skulle fara över till Knut i England och ta emot Norge som förläning av honom, som hans undersåte. Olof skall ha svarat Knut: Ämnar han ensam äta all kål i England? Förr skall han förmå det än jag bringar honom mitt huvud eller visar honom underdånighet. Då Knut fick höra Olofs ord, skall han enligt berättelserna ha svarat: Icke tänker konung Olof rätt, om han menar, att jag vill ensam äta all kål i England. Hellre vill jag att han skall finna mig hava mera inom revbenen än kål. Hädanefter skola kalla råd komma honom från vart revben.[1]Olof ingick förbund med sin svåger Anund Jakob, som antagligen med oro sett Knuts växande makt. 1025 reste Knut till Danmark där han under vintern 1025-26 rustade och förberedde ett angrepp mot Norge. Han försökte även locka Anund Jakob att hålla sig stilla medan han gjorde upp med Olof i Norge. Han lät nu insätta sin son Hardeknut som vicekung i Danmark med Ulf jarl som den verklige styresmannen. 1026 seglade Olof med en norsk här till Danmark, där han gjorde landstigningar och härjade. Anund Jakob härjade skånska kusterna. Senare samma år återvände Knut med sin här från England. Han hade här en uppgörelse med Ulf Jarl, som mot hans vilja i samråd med Emma utropat Hardeknut till kung i Danmark. Hardeknut tvingades avlägga sin kungatitel. Han gav sig därefter i strid med motståndarnas flottor, och i slaget vid Helgeå i september 1026 besegrade han den svensk-norska flottan. Efter ett gille hos Ulf Jarl i Roskilde lät han dräpa Ulf efter en konflikt (enligt uppgift över ett förlorat schackparti).[1]Knut lät dock inte fullfölja sin attack på motståndarna. År 1027 begav han sig på pilgrimsresa till Rom. Efter sin återkomst avseglade han 1028 med en flotta om 50 skepp från England till Limfjorden, där han tog emot ytterligare danska förstärkningar och sedan avseglade till Norge. Här möttes han inte av något motstånd utan hyllades överallt som kung. Olof gjorde förgäves försök att skaffa sig anhängare, men tvingades slutligen att fly över Sverige till Gårdarike.[1]Knut begravdes i kyrkan Old Minster i Winchester i England, den gamla centralorten för det anglosaxiska riket Wessex. Då kyrkan där 1093 revs blev kvarlevorna av där begravda kungar och biskopar hopsamlade och lagda i den nya normanniska katedralens krypta. På 1100-talet blev benen lagda i åtta blykistor och i samband med detta blandade. 1642 huserade Cromwells soldater i kyrkan och spred benen från kistorna över kyrkgolvet. De ben man efter restaurationen kunde samla ihop blev lagda i två i samband med detta nytillverkade kistor. | Svendsen, Knud "den Store" (I96489)
|
| 4923 | Knuts bror, Bengt, var hertig och deltog tjugo år gammal i kung Magnus andra fälttåg mot ryssarna 1350 och blev därefter slagen till riddare. Därefter var han medlem i kungens råd och av kungen utnämnd till hertig av Finland och hela Halland - första gången titeln hertig tilldelas någon utanför den svenska kungafamiljen. | Algotsson, Knut (I92505)
|
| 4924 | Kom fråm Östra Torp 1831 | Olsdotter, Bengta (I2477)
|
| 4925 | Kom för rätta 1644, att han var skyldig Lisbeth sahl Knut Matsson 2462 1/2 kopparmynt och han hade Dångemåla gård som en del av betalningen. | Persson, Olof (I41611)
|
| 4926 | Kom till Bonderup omkring 1733 | Bengtsson, Bengt (I3679)
|
| 4927 | Konga härad bouppteckning registrerad 1780 sommartinget nr:23, (1780) F.2.s891-897, upprättad 17800221 efter avlidna giftamannen Håkan Svensson på Håkanstorp under Djuramåla Jostagård, arvtagare: änkan Anna Jönsdtr och under äktenskapet avlade enda sonen Bengt Håkanson 1 ½ år gl. Förmyndare: Johan Svensson i Nygård Sandsjö (G) som är faderbroder till barnet. | Svensson, Håkan (I20320)
|
| 4928 | Konga härad bouppteckning registrerad 18140513 nr:3 F.19.s201-205. upprättad 18140402 på torpet Håkanstorp under jostagård Djuramåla efter avlidna Anna Jönsdtr död 18131221, som 2-ne gånger gift varit, och har efter sig lämnat dess senare man Påhl Staffansson, och (?) arvingar, en son med hennes första gifte, Bengt Håkansson som bor här i huset, myndig som får arv (?) efter sin moder, men inga barn under det senare äktenskapet äro i livet. | Jönsdotter, Anna (I1939)
|
| 4929 | Konga härad Uppbud första gången 1744 hösttinget Rs200 Hensmåla Västregård 3/16 mtl för hustru Kerstin Gunnarsdtr ibm, varav en andel av styvfadern Måns Larsson och en andel av omyndiga syskonen Karin Gunnarsdtr och Gunnar Gunnarsson genom förmyndaren Bengt Persson i Älmehult (?Urshult sn), en del är köpt av Olof Månsson. | Gunnarsdotter, Kerstin (I31543)
|
| 4930 | Konga härads dombok 1618.Kom för rätta Segridt i Kålshult på sine egne vägnar så och fullmyndig på sine barns vägnar och bekiende sig hafva sålt Sven Mickelsson i Råndemåla tuedelen af aller Råndemåla gård och hafver därför uppburit penningar 153 daler smt både för arff och utlofvat huilcka penningar ho bekänner sig till fulla nöje uppburit och bekommit hafva. Therför tingsskiöttes och afhändes tuedelen i förbemälte Råndemåla ifrån Segridt i Kålshult, samt hennes barn och arvingar födda och ofödda och in under Sven Mickelsson, hans hustru Märit Carlsdotter till evindeliga ägo och egendom. | Mickelsson, Sven (I31623)
|
| 4931 | Konga härads dombok 1619.Samma dag kom för rätta hustru Hillegerd i Udden i Väckelsångs sochn, med sin saliges mans Gudmund Lassessons bröder, Per Lassesson, Nils Lassesson och mågarna Måns i Kampingemåla, Per Störjesson i Veramåla, med dess närmsta släkt och bördemän och anklagade i rätten en dråpare Jon Germundsson i Söftestorp, den ädle och välborne herr Sten Bielkes landbo, huilcken för någon tid sedan hafver ihjälslagit förbemälde Hillegerds man Gudmund Lassesson. | Lassesson, Gudmund (I45058)
|
| 4932 | Konga härads dombok 1622.Samma dag kom för rätta Jon på Hultet och sorgeligen gaf tillkienna att hans son Nils Jonsson, hvilcken för 6 år sedan hade belägrat en löskåna Kirstin Nilsesdotter, med huilcken han lop åt Danmark ifrån hustru och barn, där han sig på en års tid förhöldt och sedan gaf sig hit hem i häradet igen, fatta borgen och ställde sig för rätta, därhans sak blef afdömd, domen opsender till hofrätten der förklarade och blef till lifvet benådat hafuer, bödt 80 daler smt och kånan 40 daler smt och Nils Jonssons hustru tog honom igjen, och hafva sedan bodt väl tillsammans och till i förledet år 1621. Då hafver förbemälte Nils Jonsson belägrat samma löskåna och åter annor gång lopett med henne ådt Danmark, ther de nu ligga i hoor tillsammans. Nu buder åter Jon på Hultet frid för sin son och vill gärna hafva honom hem till hustru och barn igen. Så kunna rätten intet annat honom försäkra än att ther han godvilligen vill gifva sig fram för rätten, då lofvar rätten ville hielpa honom för hofrätten der som står tillgiörandes. | Jonsson, Nils (I31621)
|
| 4933 | Konga härads dombok 1625.Kom för rätta Nils Bengtsson i Nöbbele och bekände sig hafva gordt ett vanligt jordaskifte med sin broder Jon Pedersson i Bagganäs och gifvit Jon Pedersson all den jord han i Bagganäs gård arft hafver, och Jon Pedersson hafva gifvit Nils Bengtsson all den jord han i Lunnegården i förbemälte Nöbbele arft hafver och till bytespenningar 13 daler smt. Gudmund Jönsson i Skiöttemåla fullmyndig på Karin Pedersdotters vägnar och tingsskiötte Jon Pedersson hennes arfvelotl i Bagganäs gård för penningar 21 1/2 daler smt för arff och edslösande. Item hafver Jon Pedersson gifvit sin fader i gården penningar 23 daler smt. Item Gise Pedersson uppburit i sin lifstid för sin arfelott 20 daler smt för sitt möderne. Item hafver Jon Pedersson sin arfvelott i samma halfve gård så att han med arf och kiöp äger 1/2 Bagganäs gård i Tingsås sochn. Kom för rätta Jon Pedersson i Bagganäs och bekiende sig hafva giordt ett vanligt jordebyte med Nils Bengtsson i Nöbbele och gifvit honom sin arfspart i Nöbbele gård och 13 daler smt för Nils Bengtssons arfvelott i Bagganäs. Item hafver Nils Bengtsson sin arvelott i samma halfva gård, så att han med arf och skifte äger halfva Lunnagården i Nöbbele by och Torsås sochn. | Persson, Jon (I31496)
|
| 4934 | Konga härads dombok 1629.Kom för rätta Per Bark i Domemåla på sine egne vägnar, Nils Bark i Bondeskog på sine egne vägnar, Måns i Kylle på sin hustrus vägnar Berita Månsdotter, Gudmund i Skogsmåle på sin hustrus vägnar Elin Håkansdotter, Tore i Lunden på sine egne vägnar, dom hafva sålt Carl Bark och hans hustru Kerstin Tofvesdotter, deras arvingar i halfva Skogsryds gård i Linneryds sochn, och hafver gifvit huart söskone godt mynt 20 daler smt, hafver och sielf sin arvelot i samma 1/2 gård, löper i en summa som ...... är 100 daler smt, Gudmund Månsson på sine egne vägnar bekiende sig sålt hafva för Carl Bark en hel fierding af samma gård för penningar 40 daler smt. | Månsson Bark, Carl (I2277)
|
| 4935 | Konga härads dombok 1629.Olof Persson fordom capetain och hans hustru Ingrid Persdotter finge Bredevik till skattejord i Tingsås sochn. | Persson, Olof (I41611)
|
| 4936 | Konga härads dombok 1629.Samma dag framlade välaktade Knut Matsson här i rätten Olof Perssons handskrift lydandes på niohundra daler, halfparten huit mynt och halfparten kopparmynt, därföre han hafuer honom pantsatt Dångemåla skattegård och Möckleryds skattegård, även Bredevik där uppå han sielf boendes är, huilcka gårdar blefvo Knut Matsson för en ret underpant, fram för alla andra till thes han får sina penningar igen, streker någon annan här efter penningar på samma hemman, tå hafuer det ingen macht. | Persson, Olof (I41611)
|
| 4937 | Konga härads dombok 1631.Kom för rätta Per Lassesson i Veramåla på sina egna vägnar och Per Nilsson i Veramåla på sin hustrus Karins vägnar, denne hafua såldt Niels Larsson i Skatemåla som är deras broder huar en treding af halfua Skyttemåla gård och därför båda tillhopa uppburet godt mynt 80 daler smt, hafver och Nils arfdt en treding i samma halfua gård, så att han och hans hustru Elin Nilsdotter äga halfua gården. | Lassesson, Nils (I31753)
|
| 4938 | Konga härads dombok 1633.Kom för rätta Tofve Andersson i Kampingemåla gift man på cronejord boendes, och blef anklagat hafva besofvit en löskåna Ragnill Pedersdotter och aflat barn med henne thet hon .... und... ...... och lopt öfver grentzen ådt Danmark och kan inte fås igen, men Tofve blef för sin bekienda gerning sagd ifrån lifvet. Then som hor bedrifver med någon mans hustru han skall döden dö, både horkarlen och horkånan. Tofve fick betala 80 daler smt för enfalt hor. | Andersson, Tofwe (I2273)
|
| 4939 | Konga härads dombok 1637.Samma dag kom för rätta hustru Anna Nilsdotter i Hulta Gudmund Hanes hustru, huilcken är lupen ifrån sin man och varit ifrån honom och hos sin fader Nils Olsson i Ryemamåla? i 8 veckor. Och nu blef tillfrågat huad orsak därtill är. Tå suarar hon att han hafver tagit sig omgänge till en annan hustru, Hillegerd Svens hustru i Hulta och funnit dem i hus tillhopa. Item felds åt till Bredebeckshult efter en bagge. Item voro the i 2 nätter i Lindholmen till gästabuds och båda nätterna viste han hustrun ifrån sig, och sängade sig hos Hillergerd. Item berättade och välborne Oluf Stråles fogde Lars Jönsson, att medan Hillegerd och hennes man Sven voro boendes i Bredebäckshult var alltid Gudmund där, så att grannarna där i gårdarna, både fogden att han skulle skillia henne ther ifrån, ty röcktet bleg groft och nästan allom uppenbart och Lars Jönsson sade Gudmund Hane i munnen att han var skyldig. Nu är Sven i Hulta med sin hustru Hillegerd till suars kommen, och oansedt hur groft röcktet är, icke dess mindre försvarar Sven si hustru och säger han inga misstanke hafver till henne. Nu vill Anna Nilsdotter intet komma till sin man igen för än han är frigiord för Hillegerd. Därföre blef afsagt efter thet 19 cap. i tingsbalken att efter Anna gifver sin man sak för hoor att han måtte fästa en 12 manna ed. Item fäste och Hillegerd för sig en 12 danneqvinna ed, att hon är fri för Gudmund Hanes beblandelse. | Jonsson Hane, Gudmund (I31834)
|
| 4940 | Konga härads dombok 1638.Kom för rätta Per Jonsson i Hulta på sine egne vägnar och fullmyndig på sin broders Gudmund Hanes vägnar. Item fullmyndig på Carl Ingelssons hustrus vägnar, Gertrud Jonsdotter. Item på Per Månssons hustrus vägnar Botill benämnd. Item på Sven Kroks barns vägnar, Måns och Måns Svenssöner. Item Nils Svensson. Denne alle tingsskiöte Gudmund i Hulta och hustru Märit Jonsdotter, som till Hulta är rätta bördemän, alle deras arfvelotter i halfva Hultagårds, som är deras arfvelotter, och huart syskonnes uppburit 3 riksdaler och hans hustru Märit hafuer arft till 3 riksdaler. Item hafver utlöst deras styfmoder Ragnill för det hon hade löst i samma gård, och gifvit henne 88 daler gott mynt. Item deras halfsyster Ingrid och Kerstin båda tillhopa, 3 riksdaler, så att han äger halfva gården. | Jonsson Hane, Per (I31772)
|
| 4941 | Konga härads dombok 1638.Sammadag kom för rätta Nils Carlsson i Råndemåla, och bevisade med sin kiörkioherdes vällärde herr Peders i Linneryd vittnesskrift, dato 29 november 1629, underskrefven af honom, sampt 5 andre ehrige dannemän, Jon i Hultet, Gumme i Blötemåla, Sven i Kullen, Sven i Rudeboda, Jon i Flisalycke, der uthi gifs tillkänna, att förbenämnde Nils Carlsson hafver kiöpt af sin fader Carl, som nu död är, en tridings af Råndemåla som kallats Quitsön, och därföre uppburit 57 daler, item 2 daler suenska. Item hafver förbemälte Nils Carlsson gifvit sin samsöskone för deras edlöne, Joen, Nils, Larens, Märit och Johanna, alle tillhopa : -. Item hafver och Nils arft en lots i samma triding efter sin moder, så att han med arff och kiöp med sin hustru Bengta Gudmundsdotter äger en hel triding af Råndemåla. | Carlsson, Nils (I31653)
|
| 4942 | Konga härads dombok 1639.Sammadag kom för rätta en gammal capetain här i Konunga häradt Oluf Persson bemäld och beviste att han blef skrifven till soldat anno 1601 och tiente till 1628, i 27 år och på det sidsta sin i tienst så troligen continuerade, att han blef capetain, när han blef capetain satte dess under skytteridh med 2 hästar och hölt såsomt till han hade fyra hästar och tyg och en carll och tiente för capetain ifrån 1613 och till 1628. Då fick han förloff ifrån compagniet. Sedan hafver han dragit skatt och skuld för thet hemman Bredevik han besitter och han till intet niutet sin gamla trogna tienst till godo. När förbemälde Oluf Persson tog orloff, satte han af en god villia sin son Isack Olsson under fotfolcket och tiente för regements rustmästare under Hans Drakes regemente, den blef slagen på stora slaget vid Wittstock i Tyskland. Nu är han gammal och intet förmår arbeta. Begärer på det underdånigaste att han måtte niuta sin gambla tienst till godo och få sitt halfva hemman Bredevik fritt i lifstiden och några tunnor spannmål till underhåll. Hafver ett ehrligt loford och vittnesbörd här af häradet, att han hafver ställt sig väl och varit här vid grentzen flitig och trogen, både i freliga och ofredliga tider och är en välförtient tienare. | Persson, Olof (I41611)
|
| 4943 | Konga härads dombok 1641.Samma dag kom för rätta välaktade Olof Persson, huilcken var gäldskyldig blefven vällärde herr Gudmund i Västra Jät, med 10 års intresse 400 specie riksdaler, och efter Olof icke var efter sitt löfte mäktig till detta tinget att betala, måtte Olof Persson hålla sitt löfte och inrymma honom Bredevik, och framträdde för rätten och tingsskiöte honom Bredeviks gård i Tingsås sochn, ifrån sig och sina arfvingar, med förord att där Olof Persson eller hans barn, innan 2 år efter detta dato, förmå betala förbemälde herr Gumme 400 specie riksdaler skall tingsskiötningen vara casseret och Olof behålla sin gård, huar och icke skall herr Gudmund få sitt lagefångsbref och behålla Bredevik för sin lagfångna och välfångna jord till värderlig egendom. | Persson, Olof (I41611)
|
| 4944 | Konga härads dombok 1641.Samma dag kommo för rätta Kroma Joen och Nils Gudmundsson i Ulfsryd på deras vägnar och tingsskiöte Nils Håkansson i Slättamåla och hans hustru Anna Nilsdotter en half gård i Slättamåla benämnd, och därföre uppburit nämligen Kromma Joen godt mönt 180 daler och Nils Gudmundsson 180 daler uti en frälsesgård i Ulfsryd. | Håkansson, Nils (I1423)
|
| 4945 | Konga härads dombok 1642.Samma dag kom för rätta Gumme Jonsson i Hulta på sine egna vägnar och tingsskiöte Gudmund Tofvesson och hans hustru Märit Jonsdotter en hel fierding aff Hulta i Linderyds sochn och därföre uppburit godt mynt 145 riksdaler smt och för utlofvat en ko och 5 daler. | Jonsdotter, Märit (I31846)
|
| 4946 | Konga härads dombok 1642.Samma dag tingfördes Gumme Hane i Hulta enckling och blef beskyllet hafva besovit en piga Segridt Nilsdotter och aflat barn med henne, thet hon födt hafver och the båda godvilligen bekänna. Och efter intet eicktenskap var utlofvat, och kånan står intet därefter, utfäste han för mökränkning 40 daler. | Jonsson Hane, Gudmund (I31834)
|
| 4947 | Konga härads dombok 1645.Samma dag kom för rätta Knut i Udden och Sven Olufsson i Brevik och klagade att Nils Månsson i Udden, huilcken var Knuts styffader och Sven Olufssons hustrus styffader hade bortsatt i skogen och där bortstulit en hop sölfver, huilcket blef fallet till arfs. Parterna förentes att efter sölfvret var bortstulit af hans bortgömmande, skulle Nils i Udden gifva och förnöja dem en halfdel emot det som bortkommet var, nämligen af 50 lod, halfparten 25 lod, här omgiorde för rätten handsträckning. | Jonsdotter, Gertrud (I44983)
|
| 4948 | Konga härads dombok 1646.Peder Olufsson i Bredevik å skatte, ung dräng, utfäste för mökränkning med Ingeborg Nilsdotter i Söftestorp, efter det 3 cap. i giftemålsbalken till 40 daler smt. | Olofsson, Per (I44917)
|
| 4949 | Konga härads dombok 1646.Samma dag uppböds sig och prophossen Nils Håkansson i Slättamåla och begärde skattmål, det och honom af allmogen gafs berömligt och att de icke veta med honom annat än det som ärligt och godt är, och ingen veta de hafva honom något annat beskylla. | Håkansson, Nils (I1423)
|
| 4950 | Konga härads dombok 1647.Tora i Ringshult födt barn 14 år sedan, belägrat af en ogift soldat bemäld Isack Olsson, huilcken blef slagen på slaget vid Wittstock. | Olofsson, Isack (I44939)
|