.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 5,301 till 5,350 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 5301 | Nämns i bröderna Niels' och Peders bouppteckningar.----------------------------------------------1640 d. 16 febr." Hans Pedersen slotsskriffuer paa Croneborg, wid Jacob Andersen, 1 tingpaa Borgemestere och raad her wdj christianstad, sambt en deel aff deris efterladte hustrueroch arffuinger, Borgemester Oluff Suendsen, S.B. Claus Hansens arffuinge , Signe LaueMatsens, hindis broder Hans Clausen med deris lauwerge, S.B. Anders Nickelsen hustrue Kirstine med sin lauwerge, S. Tyge Pedersens hustrue Carine Gurris Suensens, Johanne S. Matts Knudsens dotter, med deris lauwerge, S. Poffuel Nielsen Guldsmids arffuinge, Niels Poffuelsen och Peder Poffuelsen, Anne Poffuelsdotter och hindis söster Sidse Poffuelsdotter, med deris lauwerge, sammaledis Carine Gurris Suensen paa sine egne och S. Tyge Pedersens arffuingers wegne, Iffuer Jacobsen paa den tiid byfogit, med sin lauwerge, Jörgen Hogensen hans arffuinge Helliggeisthus, som Peder Ericksen den tiid war forstandere fore, Item Peder Ericksen paa Jörgen Hogensens wegne och Helliggeisthus, Hennrick Jensen Hospitals forstandere wdjdette hospitall, lauwerge paa Iffuer Jacobsens wegne, anlangande S. affgangne Peder Poffuelsen fordum raadmand och indwoner her i Christianstad, hans efterladte gaarde och gods, regneshabs böger, rigtig registrering och schiffte breffue wnder dannemends besegling,med huis widere till 4 ting schal forgiffuis." ----------------------------------------------Kristianstad byting d.11 aug. 1662: Niels Mogensen Pottemager på sin hustrus Ellenne Dytmersdaater vägnar, ger avkall åt Hennrik Kockum, för fädernearv efter hennes Sal.fader Ditmar Henningsen Feldbereder, samt för en liten arvepart efter hennes modersyster Sidze Pouelsdaater.-----------------------------------------------Birte Boström skriver:"Sidse Povelsdatter är belagd som dotter till Povel Nielsen 1640 d.2 mars i Bytinget.Liksom bröderna Rådman Niels Povelsen och Peder Povelsen, samt systern Anne Povelsdatter. Efter faderns död 1619 tillsattes Peder Eriksen som förmyndare åt henne. Denne avsade sig förmyndarskapet 1622 d. 9 sept i Bytinget. Förmyndarskapet övertogs av brodern Niels Povelsen . Sidse Povelsdotter nämns vara död kort före Rådman Niels Povelsen i bouppteckningen efter honom och hustrun Ingeborg 1643 d.5 dec. Sidse var ogift." | Povelsdatter, Sidsel (I3199)
|
| 5302 | Nämns i faderns bouppteckning av den 15/8 1774 som frälseåbo i Mossby. Förekommer även i ett mål i Ljunits härads dombok den 31/10 1775 (mål 5) angående en skuld på tre daler och 20 öre silvermynt, till herr handelsmannen Jacob Sylvan i Ystad. | Trulsson, Anders (I358)
|
| 5303 | Nämns i moderns bouppteckning daterad 1719, vari all släktskap bekräftas. Andre maken övertog hemmanet Solberga nummer 2, då hennes förste man dog c:a 1736. Make nummer två blev senare även möllare i Tånemölla, troligen omkring år 1742. Det var också där han dog 1765. Enligt bouppteckningen som förrättades den 13/4 samma år hade makarna inga gemensamma barn. | Larsdotter, Elna (I2835)
|
| 5304 | Nämns i moderns bouppteckning från 1761, som hustru till Christen Larsson i N.Vallösa. Hon hade dock varit gift en gång tidigare, med Nils Olsson, åbo å N.Vallösa 13. | Trullsdotter, Hanna (I1109)
|
| 5305 | Nämns som brukare av Katslösa nummer 5 i bl.a. katekismilängderna 1744 och 1750. Förekommer även i en bouppteckning i Vemmenhögs dombok den 3/1 1759 efter Nils Elöfssons avlidna hustru Boel Rasmusdotter i Öremölla som avlidit den 28/10 1758. Kvinnan efterlämnade inga barn men bland arvingarna nämns däremot bl.a. den avlidnas äldstasyster, Elna Rasmusdotters son, prästebonden Rasmus Persson i Katslösa. I en annan bouppteckning, daterad 27/2 1759 (Vemmenhögs härad) nämns Rasmus Persson som syskonbarn (vilket även kan vara kusin) till den avlidne, hästhemmansåboen Lars Eskilsson på Torsjö 21. Vid bouppteckning daterad den 15/9 1780 (Vemmenhögs härad) efter frälseåbon Per Jönsson på nummer 7 i Almaröd var bl.a. farbrodern, prästebonden Rasmus Persson i Katslösa, närvarande för att bevaka de omyndigas rätt. Den dödes fader, Rasmus' broder, måste således ha hetat Jöns Persson. Bouppteckning efter denne broder, Jöns Persson, hade förrättats den 16/11 1756 (Vemmenhögs härad), även han var - precis som senare sonen Per - åbo på Almaröd 7. Broderskapet till Rasmus Persson bekräftas av denna bouppteckning. Vidare nämns en tredje broder vid namn Lars Persson i Skivarp.Rasmus Persson och hans hustru förekommer ständigt och jämt som dopvittnen alt. hon som gudmor åt Lars Jacobssons och Mattz Jacobssons barn i Solberga i mitten av 1770-talet.Den 3/7 1781 förrättades bouppteckning efter Rasmus Persson i Katslösa. | Persson, Rasmus (I143)
|
| 5306 | Nämns som dotter i mantalslängden 1642. | Olofsdotter, Gunnil (I42315)
|
| 5307 | När föräldrarna drog ut på pilgrimsfärd till Santiago de Compostela i Spanien, fick sonen Bengt bo i Alvastraklostret. Han blev sedan kvar i Alvastra och när han dog begravdes han där brevid sin far, Ulf. | Ulvsson, Bengt (I92502)
|
| 5308 | nævnes 1255 til Vitterlighed, da Biskop Rudolph af Scwerin stadfæstede Klostret Doberans Rettigheder, 1257 Ridder, Vidne for Fyrst Johan af Mecklenborgs Forleningsbrev til Klostret Doberan paa LandsbyenAbertsdorf, 1260 Vidne ved et af Fyrst Johans Godssalg, 1262 Vidne ved Fyrstens Forpligt til Lybekkerne og 1266 ved hans til Byen Wismar udstedte Privilegiebrev | Moltke, Johan (I28851)
|
| 5309 | nævnes 1280 som Medudsteder af et Vidne om en Gave til Lygum Kloster, har 1284 beseglet en mellem Kongen og Kong Erik Plovpennings Døtre afsagt Dom, var s. A. nærværende, da Hertug Valdemar stadfæstede Flensborg Bys Privilegier, og synes at have staaet i Hertugens Tjeneste | Grubbe, Johannes (I28770)
|
| 5310 | Nævnes 1313 blandt Forloverne for Peder Porse i Odense, mulig ogsaa den Anders Nielsen, der 1314 nævnes i Forliget mellem Kongen og Johan Offesen og som 1326 var nærværende ved Danehoffet i Helsingborg og da skrives til Nielstrup, beseglede s. A. Kong Valdemars Lehnsbrev til Grev Gert paa Sønderjylland og fører da de 3 Søblade, sluttede sig 1328 til Kong Christoffer, indbefattede 1329 i Forliget i Tingsted og kaldes da Ridder, nævnes 1333 ved Forhandlingerne i Lund med Kong Magnus paa Hr. Ludvig Albrechtsens Enkes Vegne | Nielsen Kyrning, Anders (I39159)
|
| 5311 | nævnes 1313, beseglede 1315 først blandt væbnerne forliget i Nyborg, 1317 kongens kammermester, 1318 ridder og marsk og fik Skåne i pant af kongen, 1319 anfører ved Bornholms indtagelse og derfor sat i ban, samme år eksekutor af kong Eriks testamente, beseglede 1320 kong Christoffers håndfæstning, fik Blekinge og Lister i pant for kong Eriks gæld til biskop Herman (af Gleichen) i Camin, i hvilket brev kongen kalder ham sin frænde, mistede året efter Bornholm og 1323 sine øvrige len på nær Blekinge, sluttede sig derfor til det misfornøjede parti og blev ærkebispens høvedsmand på Hammershus, som han efter en lang belejring måtte overgive til kongen, sluttede 1326 tilligemed drosten hr. Laurids Jonsen (af den nedennævnte slægt med Panteren) et allianceforbund med hertug Valdemar, der forlenede dem med Tranekjær og Haderslev, var derefter en af hovedmændene for hertugens kongevalg, hvorfor denne lønnede ham med forleningerne af Alling og Jelling sysler med Kolding og Ribe, Malt og Gjern herreder etc. etc., hvorhos han påny udnævntes til marsk.- død kort efter den 29. maj 1328, begravet i Graabrødreklostret i Viborg; g. m. Else Pedersdatter, for hvem kong Valdemar 1328 udstedte et beskærmelsebrev, ligesom han forlenede hr. Ludvigs Børn med Skive, Hjerm og Hindborg herreder, medens grev Johan året efter udstedte et par breve af lignende indhold; hun fik endnu 1333 af kong Magnus stadfæstelse på sin pantebesiddelse af Blekinge og Lister. | Albertsen Eberstein, Ludvig (I28834)
|
| 5312 | nævnes 1315 blandt Hertug Erik af Sønderjyllands Forlovere ved Forliget i Nyborg med Kongen | Jacobsen Skram, Peder (I92569)
|
| 5313 | Nævnes 1347 med broderen Conrad, var 1350 Ridder, da han nævnes i Biskop Jacob af Roskildes testamente, nævnes 1360 i Haandfæstningen, fik s. A. af Hr. Johannes Pikkard kaldet Smeker overladt dennes Panterettighed i Hegnetsgaard, Assendrup (Ramsø H.), Aashøj (Bjeverskov H.), Dalby (Fakse H.), Skjensved (Ramsø H.) og Gods i Stevns H. | Moltke, Evert (I28575)
|
| 5314 | nævnes 1374 på skifte med Niels Ibsens børn, var 1400 ridder og nærværende på Kongens Retterting i Aarhus, har 1401 blandt rigsråderne forseglet kong Eriks i Helsingborg udgivne stadfæstelse på dronning Margrethes gaver til kirker og Klostre, tilskødede 1406 med sine medarvinger sin rettighed i Asedrup (Vennebjerg H.) til dronning Margrethe og solgte 1408 ligeledes til dronningen sin rettighed i Harridslev by i Vendsyssel, forseglede samme år til vitterlighed med hr. Hartvig Bryske og fører et tværdelt skjold med to Vesselhorn på hjelmen. | Elefsen Bild, Elef (I28708)
|
| 5315 | nævnes 1424 med Faderen og Broderen, var 1432 Sysselmand i Vime Skibrede, var 1435 Norges Riges Råd og en af Kong Eriks Forlovere ved Forliget i Stockholm med de Svenske, deltog 1436 i Forhandlingerne med den oprørske Amund Sigurdsen Bolt, var 1439 selv tredje sendt til Gulland for at forhandle med Kong Erik, deltog 1441 i Forhandlingerne med de Svenske, beseglede s. A. til Vitterlighed med Kolbjørn Gerst og fører det skrådelte Skjold, var 1447 Ridder og beseglede da i København Skiftet mellem Hr. Sigurd Jonsen og Fru Helene Greve Hans's Enke, beseglede 1450 Kong Christierns Udvælgelse til Norges Konge, beseglede 1455 de Hansestæderne givne Privilegier. | Jakobsson Römer, Matts (I37244)
|
| 5316 | nævnes fra 1278 oftere med Broderen, senest 1284, maa vel være den Ærfardius dictus Moltik, der 1295 bekræfter et af Kong Erik i Slangerup udstedt Skøde, forekommer endnu 1306 som Medbesegler for Præsten i Neuburg. | Moltke, Eberhard (I28850)
|
| 5317 | O.A. förekommer vid upprepade tillfällen i Ljunits härads renoverade domböcker som visserligen är tämligen svårlästa men ändå har en del matnyttig information att erbjuda. I mars månad 1695 (mål 1695-03-13:12) var han instämd till tinget av en smålandsbonde vid namn Olof Bengtsson (från "Wählandsåhs i Synnerboo härad"?). Dennes numera avlidne son, Bengt Olsson, hade nämligen "ährligen och redeligen" tjänat dräng hos O.A:s svärfar, Bengt Jönsson i Snårestad. Då hade Olof Andersson "samma drängh till höstekarl legt och lofwat honom i löhn 3 daler smt". Vad saken nu handlade om var alltså just dessa tre daler som käranden, Olof Bengtsson, menade att hans son aldrig fått medan han var i livet. O.A. hävdade att lönen hade utbetalts vari även hans svärfar instämde. Detta kunde de emellertid "icke bewysa änn medh blotta egna beswärelser". Käranden, å sin sida, hade däremot en av "Pastoris Lange i Söfwestad" utfärdad attest som styrkte att den nu döde Bengt Olsson fyra dagar före sin "dödeliga afgångh bekiändt för Hr. Pastoren att samma hans löhn" ännu var innestående. Denna handling gav givetvis "smålandsbonden" trumf på hand och Olof Andersson såväl som svärfadern, Bengt Jönsson, fick snällt betala den döde drängens far de tre dalerna. Protokollet i domboken innehåller en del intressanta detaljer ifråga om Olof Anderssons dåvarande boende. På flera ställen benämnes han "Olof Fiersingh" och uppges bo i Fiersshuset, vilket av allt att döma låg i Sövestads socken. Det var, till yttermera visso, pastorn i denna församling som skrivit intyget varför man får förmoda att det också var här som drängen vistats under sin tjänstetid hos Olof Andersson. Uppgiften är emellertid ej belagd på minsta sätt. I Ljunits härads renoverade dombok för år 1697 (mål 1697-11-02:04 film JR 412) uppges Olof Andersson ha en broder i Torsjö, vid namn Torsten Andersson. Ett intressant faktum med tanke på att det år 1668 och däromkring i Snårestad fanns en Anders Torstensson. Med andra ord en tänkbar fader? I Lj:s renoverade dombok 1699 (mål 1699-10-26) är O.A. ännu en gång "i blåsväder". Han var nu instämd till tinget av befallningsmannen vid Marsvinsholm, Hindrich Öreus, för att han till denne sålt en häst som senare visade sig "vara lytt". Springaren skulle användas som militär ryttarehäst men när den "presenterades" för ryttaren hade denne snart konstaterat att hästen hade ett lyte. Öreus och Andersson försonades emellertid. Att O.A. verkligen är fader till Anna Olsdotter verifieras av hennes vigselattest i Snårestads kyrkbok av den 2:e april 1699 | Andersson, Oluf (I2810)
|
| 5318 | Observera att denne Mats Mårtensson hade en namne, som levde vid samma tid men i Norra Villie by. Risken för förväxling är således påtaglig. Vad beträffar riktigheten för barnen så styrks den dels av dopvittnen samt dels av att faderns, alltså vederbörande Mats Mårtenssons, hemort anges. Förväxlingar har på så sätt I MÖJLIGASTE MÅN eliminerats. Den Mats Mårtensson som nämns i Ljunits härads renoverade dombok den 10/2 1692 är emellertid DENNE M.M. ty han uppges klart och tydligt bo i "Eggerup". Mats Mårtensson var kärande i målet. Jeppa Knuttsonn och hans hustru Elena Turesdotter i Ekarp (obs. att Mats Mårtenssons hustru hette Karna Turesdotter...är detta möjligen en syster till henne - namnet Ture är tämligen ovanligt) var instämda med anledning av "ährevördigh beskyllingh" (=ärekränkning). | Mårtensson, Mats (I201)
|
| 5319 | Offe Nilsson (son av Nils Jonason. Tab. 5), till Halsnäs troligen Hallsnäs i Ramkvilla socken, Jönköpings län. Gav 1441-06-11 sin syster Karin Nilsdotter lika lott med sig i arvet, efter fader och moder. Sålde till svågern sina fädernegårdar i Njudung, Värend och Möre 1442-01-06 och 1446-04-09. Fick 1454-07-05 av sin svåger på sig upplåtet en mängd gods, bl a gårdar i Värend och annorstädes i Småland, men sålde åter gårdarna i Värend till svågern 1465-11-07. Levde ännu 1490-05-06, då han genom rådets beslut tilldömdes hälften av arvet efter kusinen fru Birgitta Haraldsdotter, änka efter riddaren Knut Grundis. Gift med ? Brita Persdotter. | Nilsson Bååt, Offe (I39034)
|
| 5320 | Ogift | Westdahl, Lars Ingvar (I102893)
|
| 5321 | ohan III, 1537-92, svensk kung 1568, son till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud, bror till Erik (XIV) och Karl (IX).Johan gifte sig 1562 den polska prinsessan Katarina Jagellonica (1526-83), syster till Sigismund II av Polen. Som hertig av Finland intog Johan en självständig ställning och råkade i konflikt med Erik XIV genom sin expansionspolitik i Baltikum och sitt giftermål. P. g. a. sina förbindelser med Sigismund II dömdes Johan av riksdagen 1563 till döden och satt en tid inspärrad på Gripsholms slott. Då Eriks sinnessjukdom blev alltmer uppenbar, frigavs Johan. Han förenade sig med hertig Karl, gjorde i spetsen för adeln uppror mot Erik och efterträdde sin bror på tronen. Erik hölls länge fängslad och mördades - möjligen på Johans order - 1577.Under 1570-talet befäste Johan väldet över Estland, erövrade från Ryssland delar av Ingermanland och vann gentemot Lübeck kontrollen över handeln på Ryssland.Johan, som var en lärd teolog, sökte medla mellan lutheraner och katoliker och lät därför utarbeta en ny kyrkoordning, Nova ordinantia. Sin son Sigismund lät han uppfostra i den katolska läran och uppnådde därmed att denne 1587 valdes till polsk kung.Johan var en typisk renässansfurste även i sitt stora bildnings- och konstintresse, främst manifesterat i praktfulla slottsbyggen, bl a Borgholms, Uppsala och Kalmar slott. Johan behärskade flera språk: latin, tyska, franska, engelska och finska. Engelska lärde sig Johan på plats i England, där han framförde brodern Eriks frieri till Elisabet. Från England hämtade han också spelen tennis och fotboll, som han introducerade i Sverige. I England spelade Johan tennis med bl. a. markisen av Northumberland. Johan kan därför kallas Sveriges förste professionelle tennisspelare.Till det yttre var Johan den av bröderna, som mest liknade Gustav Vasa och hade från denne också ärvt ett koleriskt temperament, men i övrigt var han så olik fadern som tänkas kan. Han saknade helt sinne för ekonomi och redan när han kom till makten var den kungliga silverkammaren förkrossande tom. Allt silver, som Gustav Vasa beslagtagit hade gått åt i kriget mot Danmark. För Johan tycks detta ha varit något obegripligt. En gång lovade han Karin Månsdotter en belöning om hon ville berätta var skatten var nergrävd på Stockholms slott.Efter Katarina Jagellonicas död 1583 gifte han 1585 om sig med Gunilla Bielke (1568-97). Gunilla Bielke var hela 42 år yngre än Johans första hustru, Katarina Jagellonica.1945-1946 öppnades Vasagraven i Uppsala domkyrka. Den medicinska undersökningen kunde inte belysa frågan om Johan III:s sista sjukdom och död. Han hade haft en ganska spenslig kroppsbyggnad, ca 171 cm lång med långsmalt ansikte. Tänderna visade måttlig grad av tandröta och på skelettet sågs inga sjukliga förändringar. | Gustavsson Vasa, Johan III (I92214)
|
| 5322 | Ola Andersson står 1816 som inflyttad från S.Vallösa till Tingaröd och 1818 "anlände" från Skårby även hans tillkommande hustru, Maria. På Tingaröd nummer 8 står Ola skrivensom inhysesman. Där stannade han med familjen tills de 1829 flyttade till Balkåkra. | Andersson, Ola (I291)
|
| 5323 | Ola Hansson förekommer i Ljunits härads dombok den 15/6 1770 i ett mål mellan kornetten Lorentz Löfberg på Varmlösa nummer 9 och dennes arrendator, Jeppa Nilsson. Den senare hade icke skött sina åligganden gentemot Löfberg och dessutom varit ohövlig och respektlös emot Löfberg. Ola Hansson var inkallad som vittne, tillsammans med bl.a. Peter Larsson Frifeldt: 14 dagar före kyndelsmässotiden sistlidet år hade kornetten Löfbergs tjänsteflicka kommit in till Hansson och bett denne komma in i kornettens gård "för att höra på huru owettig Jeppa Nilsson war emot cornetten och då wittnet i cornettens hus inkom berättade han för wittnet att Jeppa Nilsson warit mycket ohöflig med bannor och skiällande samt slagit efter kärandens hushållerska Elisabeth". Däremot hade Ola Hansson varken sett eller hört av Jeppa. Kornetten och Ola hade då begivit sig till Jeppa Nilssons stuga för att efterfråga varför han varit så obeskedlig, detta på kornettens önskan. När de först kom in i stugan var Nilsson ej där, men efter en kort stunds väntan "med mössan på hufwudet inkom". Ola Hansson tillsammans med ett annat vittne, Nils Mårtensson från Katslösa, uppmanade Jeppa Nilsson att ta av sig mössan och då gjorde denne så men hade tydligen slagit antingen mössan eller knytnäven (protokollets text mycket svårläslig) i kornettens ansikte. År 1790 härjades Ola Hanssons granngård, Varmlösa 9, av eldsvåda varvid även en del av O.H:s spannmål blev förstörd. Målet finns upptaget i Ljunits härads dombok 1/10 1790 (mål 17). | Hansson, Ola (I707)
|
| 5324 | Ola Jeppes och Sidssa Larsdotters dotter MARNA, född den 25 september, döpt den 29 dito. Teates: Per Nilsson, Lars Persson, Ola Månsson, Christopher Arontzon. | Olofsdotter, Marna (I932)
|
| 5325 | Ola Jepps dotter INGRID, födt den 20 april, döpt den 23 dito, moder Säster Andersdotter. Testes: Olof Knutsson, Suän Larsson, mäster Nills Persson, Tue Swänsson, Jöns Pärsson, Marna Olofsdotter, Karin Nillsdotter. | Olofsdotter, Ingri (I1147)
|
| 5326 | Ola Jeps och Säster Andersdotters son JEPPA, födt den 4 oktober och döpt den 6 dito. Testes: östre Nills Pärsson, drängen Jöns Pärsson och pigan Ingri Jeppsdotter. | Olofsson, Jeppa (I1148)
|
| 5327 | Ola Persson var nämndeman i Ljunits häradsrätt från åtminstone år 1750. Han övertog efter faderns död 1735 fädernesgården, Rynge nummer 1 i Sjörups socken. Denna brukade han ännu 1777 men icke 1780, då han istället uppges bo inhyses hos yngsta dottern och hennes make i Steglarp. Han nämns i brodern Anders' bouppteckning av den 30/12 1752, såsom närvarande för att bevaka de omyndigas rätt. Han förekommer i Ljunits härads dombok 1/6 1764 (mål 28) ang. skjutsningskyldighet. Ola Persson tycks under flera år ha legat i en tvist med någon svärson i Södra Villie, varom ett flertal mål i Ljunits härads dombok vittnar, bland annat på följande datum: 3/6 1779 mål nummer 22 och 29, 3/3 1780 mål nummer 24, 30/3 1780 mål nummer 9 och 11, 7/10 1780 mål nummer 19. | Persson, Ola (I2872)
|
| 5328 | Ola Petersson var närvarande vid den auktion som hölls iV.Nöbbelövs prästgård den 26:e och 27:e september 1806, då han enl.auktionsprotokollet köpte 2 hackelseknivar. Han förekommervidare i Ljunits härads dombok den 7/5 1822 (mål nummer 7). Han var kallad som vittne i en äktenskapstvist mellan MårtenPersson i Varmlösa och hans hustru, Ingar Jönsdotter (dotter till JönsEriksson). Dessa makar hade "trätts" i långa tider, bl.a. om att gårdenvar svårt skuldsatt. Deras äktenskap hade urartat dithän att"Mårten Persson flere gånger hotat att taga lifwet af henne", alltsåhustrun. Något för tiden så ovanligt som "skillnad i äktenskapet" hadeockså varit på tal och uppenbarligen hade Ingar lämnat sin make om äntemporärt. Enligt protokollet hade hon yttrat att "hon hellre gick ochsänkte sig, än flyttade till honom". Ola Petersson var instämd somvittne av hustrun, Ingar.Ola Petersson berättade i rätten att han och ett annat avvittnena, Nils Persson, cirka fem eller sex veckor före denna rättegånghemma på sin gård (Varml. 4) haft ett enskilt samtal med Mårten Perssonom förhållandet mellan honom och hans hustru. Då han funnit dem båda "böjda till förening" hade han genast, tillsammans med vittnet NilsPersson, begivit sig till Ingars fader, Jöns Eriksson, för att ordnaförlikning. Här uppkom ånyo frågan om skillnad i äktenskapet vilketslutligen även Mårten Persson biföll, "så wida det kunde skje lagligenoch på sådant sätt, att hwardera af dem war berättigad att widare sökaderas lycka". Ola och hans hustru framlevde ålderdomen som undantagsfolk på Varmlösa 4, som då övertagits av sonen Per. Gården hade varit i släkten i flera generationer men just Ola var den som fick vara med och uppleva hur den 1804 enskiftades. Nummer 4 var en av de gårdar som flyttade ut från byn. De gamla längorna revs och nya uppfördes någon kilometer norr därom (numera/1997 Harry Tufvessons ställe). Ola Petersson har undertecknat enskiftesprotokollet med sitt initialbomärke: "O.P.S" - tydligen var han oförmögen att skriva sitt eget namn. Ola var i unga da'r sergeant, dock har detta ej kunnat beläggas med generalmönsterrullors hjälp. Enligt muntlig tradition brukade han, tillsammans med socknens övriga militärer, i full mundering paradera utanför Katslösa kyrka då det om söndagen var högmässa (ref: Albert Mauritzson i Snårestad = barnbarns barnbarn till O.P.). En släkting, Torsten Persson i Villie, har en halv värja som enligt uppgift fordom skall ha tillhört Ola Petersson. Enligt minnen som ovannämnde Albert M. hört sin fader berätta, från slutet av 1800-talet då han gick med mat till sin farfader (som alltså var son till Ola Petersson), brukades alltid värjan i uniformen vid paradering i samband med gudstjänster på söndagarna. Däremot fick vapnet läggas bakom ett svart skynke som drogs för i vapenhuset så länge som gudstjänsten pågick.Ola Peterssons och hans hustrus gravsten är ännu bevarad på Katslösa kyrkogård, närmare bestämt nordväst om men alldeles intill kyrkan. Den renoverades av undertecknad för ett tjugotal år sedanmen har dessvärre sedan dess gradvis vittrat sönder. Det kors som fordomprydde stenens ovansida är nu borta och stenens inskription ärnästintill omöjlig att läsa. På Södra Vallösa nummer 3 - f.d. Mauritz Svenssons ställe dit Ola Peterssons son Pers dotter Karna flyttade i samband med sitt giftermål, finns ännu i skrivande stund (1997) ett hörnskåp med Ola Peterssons initialer O.P.S. och även hans hustrus. Året som står på skåpet är 1797 (exakt år?). | Pettersson, Ola (I317)
|
| 5329 | Ola Svensson var under merparten av sitt liv åbo på Mossby nummer 20 men bodde vid sin död i ett onumrerat gathus i Mossby by. En Ola Svensson förekommer i Ljunits härads dombok i ett mål daterat den 4/10 1766 i en tvist angående en skuldfordran på 60 daler, mellan bonden Pär Jönsson i Öremölla och drängen Mårten Jönsson i Måsby. Vittnen i målet var Arfvid Nilsson i Linnebergshuset i Måsby samt bonden Ola Svensson i samma by. Dock är det omöjligt att avgöra om det handlar om just denne Ola Svensson, eller en namne till honom. Till och med efter sin död förekommer "denne" O.S. i domboken, nämligen i ett mål den 5/5 1795. Saken handlade om en tvist angående gården Mossby nummer 15 och sonen Sven Olsson förekommer som vittne. Av den bouppteckning som förrättades efter Ola Svensson framgår att makarna före hans bortgång bestämt att den efterlevande inte skulle ärva något, utan att allt skulle gå till barnen. Till saken hör förvisso att detta var Olas andra hustru som inte var mor till barnen. Dessutom hann de två bara vara gifta i två års tid innan Ola gick bort. Ändå erhöll hon vissa nödiga persedlar i dödsboet, nämligen: Två grytor och ett pannejärn, två gamla trätunnor och en stol, en daglig säng och ett bänktäcke samt två får med lamm samt två gäss med tio ungar. Av bouppteckningen efter Ola Svensson framgår även att boet alls icke var skuldfritt. Begravningskostnaden uppgick till 11 riksdaler, pastor Corvin i V.Nöbbelöv hade en fordran på 1 riksdaler och 32 skilling och samma summa gällde Anders Jönsson i Vallösa och Lars Persson i Krågarp.Olas hustru Elsa förekommer som gudmor vid dop åt barn till husmannen Måns Svensson och hans hustru Bengta Olsdotter i Mossby. Som dopvittne förekommer även "drängen i prästgården Anders Nilsson". Med största sannolikhet är denne Måns Svensson en brodertill Ola, vilket även bekräftas av att Olas äldste son fick namnet Måns. | Svensson, Ola (I156)
|
| 5330 | OLA, född i N. Willie den 18 och döpt 20 oktober. Föräldrar: frälsebonden HansJönsson och Karna Olsdotter. Jordequinnan Bengta Måns Christens höll barnet wid dopet. Testes: Nils Mattsson, Pehr Fredrics hustru, Lars Nils hustru i Norra Willie. | Hansson, Ola (I44)
|
| 5331 | Olaus Olai Haegg var en allvarsam och nyttig man, vilken ägt stor makt i församlingen, dessutom var han rik. Herr Olufs förmögenhet framgår av ett taxeringsdokument från år 1600, där uppgives att han föregående år sådde 7 tunnor säd samt hade 3 par oxar, 1 par stutar, 1 tjur, 20 kor, 4 kvigor, 20 får, 3 svin, 5 hästar och 98 lod silver. Enligt domboken ägde han bland annat Dunshults gård, som på den tiden var prästgård. Han blev mördad 8 dagar före midsommar 1604. | Olai Hägg, Olaus (I31956)
|
| 5332 | Olof Andersson (översiktstab. 3, son av Anders Bosson, Tab. 6), till Säby. Var 1564 i konung Eriks tjänst, då han s. å. 14/7 såsom konungens härold utropade Sturarnas oskuld. I slottsloven på Älvsborgs och Gullbergs fästningar 1574-08-30. Ryttmästare för en fana Västgöta ryttare 1580. Fogde på Kalmar slott 15911595 och tillika i Möre 15911593. Fick förnyelse på adelskapet 1592-07-08. Konung Sigismunds ståthållare på Kalmar 1594-07-13. Död i fängelse (enl. hertig Carls Slagtarebänk). Han förverkade såsom en konung Sigismunds anhängare sina gods under kronan, men dessa återskänktes 1608 till hans barn. Gift 1574-09-26 med Kerstin Månsdotter Stierna, död 1594-01-16 och begraven på Kalmar kyrkogård, där hennes gravsten finnes16, dotter av lagmannen Måns Pedersson (Stierna, nr 77), och Brita Jönsdotter (Böllja).Barn:Estrid, född 1576-10-04. Gift med ståthållaren Christoffer Pedersson Ribbing, nr 15, i hans 2:a gifte, född 1583, död 1655.Brita, död 1650-01-19 på Marensholm i Agunnaryds socken, Kronobergs län. Gift med Anders Nilsson Siöblad, nr 75, död 1650.Anna, död 1646. Gift omkr. 1600 med häradshövdingen Knut Nilsson (Lilliehöök af Fårdala, nr 1), död 1626.Anders, född 1583. Överstekvartermästare. Död 1639. Se Tab. 8.Marina, död ogift.Elisabet, död ogift.Cecilia, död ogift. | Andersson Oxehuvud, Olof (I32796)
|
| 5333 | Olof Bengtsson övertog Persemölla efter fadern, vid dennes bortgång.Utdrag ur Helmer Frennings utredning publicerad i Släkt o Hävd 1972:"Vid tinget 1727 hade Mårten Andersson, rusthållare å Almaröd 1, instämt rusthållarenOlof Bengtsson för ärekränkning, vid två skilda tillfällen. Först hade Mårtens kumminhageblivit uppbökad av Olofs svin. När den senare inte ville stänga av sitt område, så att svineninte skulle komma ut, släppte Mårten sin hund på svinet som dödades. Olofs hustru lät då tjänstefolket släpa bort svinet till Mårten Anderssons port, "varav kom många hårda ord".På Mårtensdagen hade byamännen stämma på samlingsplatsen, för att tala om riksdagen. Viddetta tillfälle hade Olof Bengtsson yttrat: "Lort och skit gör de i Stockholm vidRiksdagen och när de kommer hem rider de på getabock med en björnskinnsluva och ljuger folk fulla i gårdarna". Mårten Andersson hade då gett svar på tal och sagt att "hans saligfar - somalltså varit riksdagsman - var i Stockholm som en brav karl och även således kom därifrån,jämväl att han red på en sådan häst som han mäktade, så att Olof icke nu borde bruka på hans döda mun". Vid tinget sade sig Olof icke veta, att han sagt sådant, utan menade att det måste ha skett i dryckenskap." | Bengtsson, Olof (I2929)
|
| 5334 | Olof Björnsson (regeringstid cirka 970–975) är en svensk sagokung som skall ha samregerat med sin bror Erik Segersäll. Enligt traditionen dog Olof Björnsson av ett ormbett. Olof omtalas i Styrbjarnar þáttr Svíakappa i Flatöboken.[1]Han ska enligt traditionen ha varit gift med Ingeborg Thrandsdotter med vilken han fick barnen Styrbjörn Starke och Gyrithe Olafsdotter. Fornvästnordisk sagalitteratur (Styrbjarnar þáttr Svíakappa i Flatöboken) anger att tinget efter Olofs död ansåg Styrbjörn Starke olämplig som kung, varvid Erik Segersäll ska ha utsett sitt ofödda barn till medregent på villkor att det blev en son; vilket det också blev genom Olof Skötkonungs födsel.[2] | Björnsson, Olof (I91213)
|
| 5335 | Olof Björnsson är en svensk sagokung som skall ha samregerat med sin bror Erik Segersäll. Enligt traditionen dog Olof Björnsson av ett ormbett. Olof omtalas i Styrbjarnar þáttr Svíakappa i Flatöboken. | Björnsson, Olof (I91213)
|
| 5336 | Olof blev dömd för enkelt hor och skilsmässa., från sin första fru. Gifte om sig med Kjerstin Knutsdotter som högg Olof i ryggen med en yxa 1646 så hårt att han efter en vecka avled. Kerstin blev dömd att mista livet, men inte känt om det blev verkställt, sockneborna klagade på Olof inför tingsrätten. | Jönsson, Olof (I31618)
|
| 5337 | Olof Christoffersson beskriver i sin bok "Skytts härad" att Karl XII när han landstigit vid Stavstens udde 1715 begav sig till Anderslövs prästgård för att få nattlogi.Kungen besökte sedan flitigt Anderslöv och brukade då ta in hos bonden Erik Larsson på Stävesjö,"vilken ofta fick äran att rida i sällskap med kungen". Vid dessa ridturer användes Erik Larssons vita skimlar" ...och kung Erik som han kallades av byamännen, stod i ganska hög gunst hos kung Carl..." | Larsson, Erik (Kung Erik) (I41380)
|
| 5338 | Olof Hansson. Åbo, Trelleborg. Född omkring 1687 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Död 27/1 1741 i Trelleborg (M). Olof Hansson var verksam i Trelleborg. Enligt bouppteckningen 1741 var hans gård "belägen å norra raden vid Torget öster om skräddare Jöns Sandgrens gård och väster om Lilla Kyrkogången." Sannolikt var det den gård som sedan innehades av sonen Mårten, alltså nr 111, vilken på 1800-talet utflyttades och kallades Högalid. Den gick i släkten ända till 1973, alltså i minst 250 år. Olof Hansson hade jord i Östervång; Lagekroken och Köpingeryggarna, i Lillevång och i Västervång; Flinthögstycket, Hafgårdstycket och Krontorpstycket samt i den s k Hallemöllarehejden. Troligen har gården ursprungligen varit större. En del jord har nog överlåtits till de äldre barnen redan före Olof Hanssons död.Att fastställa vem hustrun är har visat sig omöjligt. Att hon var född ca 1691 framgår av katekismilängden 1740, där står det "49 år". En möjlighet är att hon är dotter till skolmästaren Rasmus Håkansson, som begrovs i kyrkan 18 oktober 1710, 83 år. Något barn med namnet Karna (Carna) Rasmusdotter har emellertid ej påträffats i Trelleborgs födelsebok för åren omkring 1690. Rasmus ägde hus vid torget. Här gifte sig 1711 en av mina förfäder, Peter Löfberg, med Beata Pehrsdotter. Orsaken till att vigseln ägde rum i detta "salig Rasmus Håkens hus" är ej känd. Möjligen har det varit frågan om något släktskap eller att Peter Löfberg köpt huset just då. Huset kan ha legat, där Hanssons advokatbyrå nu är inrymd. Olof Hanssons 11 barn blev vuxna och 10 av dem gifta. Vid ett par dop förekommer personer från Hemmesdynge, vilket kan tyda på att Karna Rasmusdotter varit därifrån. Tyvärr är äldsta dopboken så förstörd, att någon säkerhet ej kan fås. 1692 döptes emellertid en Carna, dotter till en man vars förnamn ej kan bestämmas. Efternamnet var Hansson. Längre än så har ej gått att komma. Som ett tecken på att Olof Hanson haft en aktad ställning i Trelleborg kan anföras, att fru Ottilia Wiborg var susceptrix (barnabärerska) vid flera av hans barns dop. Hon var gift med den mest framgångsrike köpmannen, Anders Christensson Wiborg. Han och fru Ottilia f Kock skänkte 1728 till kyrkan ett dopfat av mässing, som ännu användes. Som Harald Lindal påvisat i en artikel i Trelleborgs Allehanda (1933) var Wiborg 1713 den som betalade mest skatt i Trelleborg, mer än dubbelt så mycket som någon annan. Dopböckernas uppräkning av dopvittnen har ofta åtskilligt att säga om barnaföräldrarnas sociala ställning. Att fru Ottilia bar t ex gossen Mårten 1720 var utan tvekan en hedersbevisning från Olof Hanssons och hans hustrus sida, då sannolikt ej något släktskap förefanns. Bland testes (vittnen) var Pehr Mårtensson (morbror till Olof Hansson och dessuton svåger, såsom gift med dennes syster Bengta) och Hans Jöns dotter Boel, alltså barnets faster.När dottern Trona döptes 1724, var det hennes faster Johanna, hustru till Pehr Larsson, som bar. Vittnen var bl a Pehr Mårtensson, Lars Davidsson och hans hustru Boel (barnets faster). I det följande kommer uppgifterna ej att vara så fullständiga som för ättlingarna till Unas och Hans äldsta dotter Johanna. Detta av flera skäl som delvis redovisas i förordet, bl a att fastställandet av sluttid (1 november 1973) för tryckningen av denna bok måst ske. Risken var annars stor att boken aldrig blivit färdig. Stora svårigheter har ibland mött vid efterforskandet av släktmedlemmar, särskilt när bouppteckningar ej funnits. Så t ex i fråga om Olof Hanssons äldsta dotters ättlingar, där alltså en viss ofullständighet framträder. Jag ber därför om överseende för brister och luckor, som kanske kunnat "tättas till", om mer tid stått till förfogande. Gift omkring 1711 med Karna Rasmusdotter. Född troligen 1691 i Hemmesdynge (M) (N Ottosson). Död omkring 1760 i Trelleborg (M) (N Ottosson). | Hansson, Oluf (I6137)
|
| 5339 | Olof Hunger, död 18 augusti 1095, son till Sven Estridsson, var kung av Danmark från 1086. Han gifte sig med den norske kungen Harald Hårdrådes dotter Ingegerd, men de fick inga barn. Under Olofs tid rådde missväxt i Danmark och han blev möjligen offrad för att råda bot på svälten. Han är den ende regenten i den danska kungalängden, vars begravningsplats är okänd, även om vissa menar att han kan ha blivit begraven nära nuvarande Bjerringbro på Midtjylland. | Svendsen, Oluf I "Hunger" (I96494)
|
| 5340 | Olof i Skallerlid begick enfalt hor med en löskåna Kerstin Svensdotter medan han stod i trolovning med Ingrid och hon lämnade honom efter 24 veckor 1642, därför att han ond var och bannade henne och beskyllde henne för att vara tjuv | Carlsdotter, Ingrid (I22850)
|
| 5341 | Olof Ips dotter INGRI, födt den 4 januari, döpt den 7 dito, moder Säster Andersdotter. Testes: Olof Ollsson, drängen Tue Suendsen, Suen Larsson, Karin Nillsdotter, Marna Olasdotter, östre Nills Persson. | Olofsdotter, Ingri (I1146)
|
| 5342 | Olof Mattsson i Åminne i Halikko socken i Finland. Förde horn vapnet i sigillet 1381-02-11. Förskälaman11 1404-03-14. Dömdes vid reduktionsräfsteting i Pemar 1405-03-18 att till kronan återlämna sitt i nämnda socken belägna gods, som kommit under frälse11. Syneman i Halikko 1410-06-23. Levde ännu 1415-06-26, då han var en av bisittarna i landsrätten i Åbo. Var död 1438. Gift (enl. J. Ramsay) med Katarina, som levde 1390, då Olof Mattsson utgav intyg, att han uppburit pengar för Kettarsund, som var hennes fäderne och av hennes moder, Katarina Gudmarsdotter, blivit försålt. Sannolikt gäller dock den urkund, där detta omtalas och vilken för övrigt torde härröra från år 1419, en annan person med samma namn (»Oloff Mattsson i Thöuesala sokn.byggiande i Ström »)[11]Barn:Matts Olofsson. Domprost i Uppsala. Sålde 1438 med sina bröders, Henrik och Jakob, samtycke Littois i S:t Karins socken till Åbo domkyrka. Levde 1448.Jakob Olofsson. Se Tab. 2.Henrik Olofsson. Se Tab. 4.Per Olofsson. Kyrkoherde i Korpo och »publicus imperiali autoritate notarius» 143411. Deltog med ett 50-tal riksråd och frälsemän i ett möte i Åbo »för vårdande ärenders skull» 143911. Kyrkoherde i Nagu 1447. Gav 1448 till Helga lekamens altare i Åbo domkyrka allt sitt gods i Immala by i Masku socken.Jösse Olofsson. Ihjälslagen av väpnaren Gödik Fincke, som 1447-10-03 till hans själagagn och för att försona hans bröder nödgades stifta två eviga mässor att varje vecka hällas i Åbo domkyrka. Hans i Halikko socken belägna gård brändes 1437 av en livländare Hannes Dalhusen, som råkat i tvist med honom beträffande några gods i södra Finland, och föranledde denna händelse en skarp skriftväxling mellan de högsta myndigheterna i Åbo och stadsstyrelsen i Reval, dit Dalhusen flytt.11 | Mattsson Horn (till Åminne), Olof (I51194)
|
| 5343 | Olof skötkonung. Gift 1:o med Edla. Gift 2:o med efterföljande ana. Kung av Sverige ca mellan 995 och 1022. Född troligen ca 980. Tillnamnet "skötkonung" skall sannolikt vara "skattkonung", men tolkningarna är många. Hyllad som kung över svear och göter efter Erik Segersälls död ca 995 eller något senare. I början av sin regering allierad med Sven tveskägg besegrade han tillsammans med denne Olav Tryggvasson, konung av Norge, i sjöslaget vid volder (i Öresund ?) ca år 1000. Han tycks därefter ha behärskat Norge fram till ca 1015, då Olav Haraldsson blev norsk kung. Enligt den äldsta uppgiften var han döpt redan före sitt trontillträde - kanske österut, bland slaverna, där kungaätten hade många släktförbindelser. Hans maka och barn skall ha döpts i Västergötland. Legenden om Olofs dop genom St Sigfrid (en missionsbiskop från England) i källan vid Husaby kyrka i Västergötland är mycket senare och ohistorisk, likaså årtalet ("1008"). Under Olof präglades de första säkert svenska mynten med dennes namn och bild i Sigtuna. På frånsidan anges anglosaxiska myntmästare, som kungen skall ha inkallat i landet. De kan alla dateras till tiden efter 995 och före 1005. Olof skall ha tvingats lämna Sigtuna och bosätta sig i Västergötland mot slutet av sin regering; den främsta orsaken var hans kristna nit, som inte behagade svearna. Möjligen residerade han i Husaby, som var en gammal kungsgård och där kyrkan (av trä, först senare byggd i sten) ersatte en hednisk offerplats. Hans son Anund Jakob synes ha varit medregent från ca 1019; möjligen regerade han då över svearna. Död ca 1022. Olof uppges vara begravd vid Husaby. Stenkistorna utanför kyrkan, som av traditionen utpekas som hans och drottningens, är betydligt senare och åtminstone den ena står ej på ursprunglig plats | Eriksson, Olof "Skötkonung" (I90183)
|
| 5344 | Oluf Jepsons son föddes den 4 oktober och döptes JEPPA den 6 dito, dess moder är Ellna Pedersdotter. Testes: Lars Tröhlson, Tue Suänsson, Peder Ågesson, Sören Ohlsson, hans .... 2ne systrar Ingri och Bryta, Torsten Mortens hustru. | Olofsson, Jeppa (I929)
|
| 5345 | Oluf och hans hustru är förmodligen föräldrar till Elna, eftersom de är bland faddrarna till hennes barn. | Trölsson, Oluf (I2398)
|
| 5346 | Omnämnd i Mtl 1658 med hustru. | Persson, Mickel (I2090)
|
| 5347 | Omnämns att när han gifter sig med Inger Holgersdotter kommer Olof från Ronneby.Flyttning 1726-07-12 Från Hjortsberga till Ronneby (K) 36). Gamla och sjuka man Olof Persson i Vermansnäs, som i vintras flyttade till Ronneby socken och sin son Anders Olsson i Hasselstad, fick prästsedel, den benämte Anders uttog. Han varit en beskedlig man. | Persson, Oluf (I2423)
|
| 5348 | Omtales i DAA 1888:74 som "Niels Ipsen til Asedrup".Er ikke i gennemgangen af slægten Gyldenstierne DAA 1926.Gyldenstierne1) (S. 7, 9 L.) Hr. Jakob Nielsen havde vist en Søn Niels Jepsen (Trap 4. Udg. VI. 87), der havde 2 Døtre (GI. jy. Tingsvidner S. 2, L. 25 f.) (N). [2] | Jakobsen Gyldenstierne, Niels (I28710)
|
| 5349 | Onsdagen den 12 januari blef sahl. Karin Sven Svens i Norra Håslöf begrafven. | Trulsdotter, Karin (I33038)
|
| 5350 | Onsdagen den 12 january var Marta sahl. Per Jeppessons af Stora Biddinge begrafven och var lagt i gårdens lägerstad, hon var 77 åhr. | Rasmusdotter, Mereta (I5041)
|